Känslorna på utsidan!

Om jag var grymt trött när alarmet satte igång imorse - jo, det kändes som ett hån. Bara kved & ville skrika "men orka göra mer köttbullsmackor!". Fast då var jag ändå inte i närheten av hur trött jag var igårkväll. För alltså då... gud vad känslorna var på utsidan, inget filter! Hade precis ätit lite upphämtad sushi under total utmattad tystnad & hasade mig sen till soffan. Hann bara gossa in mig under fleecefilten & få upp värmen en grad eller två när Paul säger åt mig att kliva upp igen. Jag stenvägrade. Paul var förnuftig & vuxen & bara "Men Ida, du skar dig rätt illa idag (skivade lite mer än bara citron...), vi måste tvätta rent med alkohol". Ida fem år vägrade med motivationen "Don´t want to". Men Paul framhärdade, tjatade om att jag skurit mig med en kniv som legat i en låda ett helt år, tvättat av gud vet vem, sen hanterat sushi & klappat katterna & nu var det dags för alkosvabb. Alltså... jag tappade det helt. Bara tjöt "MEN JAG VILL INTE, DU KAN INTE TVINGA MIG!". Sen började jag gråta, kanske allra mest för att jag blev så förvirrad - vem var den här personen liksom? Inte jag i alla fall. Jag måste erkänna att det här lilla brytet till & med involverade "slå knytnävarna & hamra hälarna i soffan", precis som ett litet barn som inte får som det vill. Sen gav jag upp, fick såret tvättat & efter det så minns jag inte så mycket mer tills nu. Slocknade alltså totalt. Så nu hoppas jag att den här dagen blir lite mer mänsklig, för det hade varit skönt att inte köra mig trött till samma grad som igår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0