Poinsettia Factory!

Dagens lektion i sockerpasta ägnades nästan uteslutande åt "poinsettias", alltså julstjärnor. Tillverkade en hel drös med röda blad i varierande storlek & fortsatte sen med en bunt gröna blad.
Varje julstjärna kommer dessutom med små gulaktiga blad i mitten & det här tyckte folk var helt VANSINNIGT märkligt ". Jag, som inte tyckte att färgen var den minsta underlig, blev snarare mest paff över deras reaktion. Jag menar, julstjärnor finns ju verkligen överallt under julen - hur lyckas man missa att de kommer i en massa olika färgskalor? Jaja... På slutet drog vi också ihop grunden till en lilja, det är de persikofärgade bladen på bilden.
Som ni kan se är varje blad kopplat till separata trådar, det innebär att slutprodukten kommer att bli "ledad" - jag kommer alltså kunna flytta runt bladen på den färdiga blomman. Små enkla blommor utan den möjligheten är roliga de också, men de här mer avancerade versionerna är verkligen de allra mest spännande att göra!
 

Kommentarer
Postat av: Matilda

Du är ju grym!

Tack för omtanken, din förklaring låter logisk med att hon känner sig mer trängd här. Hon har sovit hos mig i natt och igår kväll så lekte hon och Svante. Hon verkar må lite bättre, men ibland brister det och så blir hon arg. Det verkar också som att Svante tycker att hon beter sig mer okej på kattspråk, för i tisdags ville han inte vara nära henne och han tyckte hon var superkonstig när hon höll på. Nu umgås dom lite igen och han verkar tycka att hon är mer normal.

Kram!

Svar: Tack! :)
När våra katter hemma har mått dåligt (efter operationer tex) går de undan & kommer man nära dem då så talar de om att de vill vara själva - så när jag läste igenom din beskrivning så kändes det lite bekant. Skönt att Svante reagerade som han gjorde tidigare i veckan, för vilken mardröm att ha Iris som hon var & så Svante studsande runtomkring helt omedveten om att han inte direkt var önskad (kattungar kan ju vara lite dåliga på att ta till sig sånt)!

Du skrev tidigare att Iris varit lite ilsk tidigare, men att du tänkt att "hon är en katt" - helt förståeligt! Mammas Wilma är vår lilla drottning hemma & SÅ fin. MEN... när hon är själv med farmor så slår det rätt ofta slint i huvudet på henne & farmor har flera gånger åkt på stelkrampsspruta. Ska man hålla strikt på noll-toleransen så skulle Wilma alltså ha fått somna in för länge sen. Samtidigt så har hon ju aldrig bitit någon annan på det sättet... & så ursäktar man beteendet en gång till. Att veta vart gränsen går är jättesvårt & något jag verkligen hoppas att varken vår familj eller du behöver ta slutlig ställning till! KRAM!
Ida

2012-11-16 @ 14:28:03
URL: http://matildalovisa.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0