Jägarinstinkten slår till igen...

Vad är det egentligen med män & djur som gör att jägarinstinkten slås på så fort det ser en liten varelse? Alla män som jag känner har i alla fall varit så. Det har smugits på älgar, tokkutats genom blåbärsris för att fånga snokar & jagats humlor som stängts in i burkar. Paul är precis lika dan. När vi var ute i stugan tidigare i veckan hör jag hur han tjoar till under sötpotatisgrävandet & så börjar han kravla runt i landet tills han dyker upp med en liten padda i handen. Jag svär, han var glad som ett barn på julafton. Nu tycker jag ju också att paddan var rolig att se - men jag hade liksom aldrig kommit på tanken att släppa allt jag hade för händerna för att försöka fånga den. Varför stressa stackarn när jag kan se den lika bra när den sitter på marken...
Det måste finnas någon slags gen som förklarar det här, en Steve Irving-gen som gör att män måste brottas med alligatorer, anakondor & i brist på annat - kaffekoppsstora paddor...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0