Que?

Mötte upp Isolde för middag idag - blev John´s Italian Café som ligger på supercharmiga Baldwin St (Toronto tips!). Pratade om helgens 30 km (Isolde förklarade att hon sjukanmält sig den dagen om hon varit i mina skor...), katter, bröllop, galna systrar (hennes), Downton Abbey, attackerande bävrar (hennes svåger blev biten så illa tidigare i sommar att han tvingades sy)... Ja lite allt möjligt. Men så berättar hon hur hennes nuvarande inneboende reagerade på nyheten att hennes pappa dött. Hon kommer nedvacklande för trappen, i total chock, & bara "min pappa har just dött". Varpå deras reaktion är "Vad tråkigt... oki, vi ska gå på promenad nu - hej!". Alltså, i en sån situation, försöker man inte uppbåda lite empati? Förutsatt att man inte är rainman vill säga... Blev helt paff över den TOTALA avsaknaden av medmänsklighet. I mean, det normala är väl ändå att man, så gott det går, försöker att hjälpa den person som just mottagit den här typen av besked? I det här fallet hade det inte heller krävts så jättemycket, Isolde hanterar alla kriser med att gråta, dricka & röka - så de hade kunnat ställa upp bara genom att korka upp en flaska vin & sitta & lyssna på henne en timme eller två. Jesus... ibland blir jag rätt för hur lite folk egentligen bryr sig om andra än sig själva!

Kommentarer
Postat av: Jo

Men herregud! Stackars Isolde. Jag är så glad över all den support jag fick av dem i min närhet efter mamma, till och med de smått emotionellt handikappade killarna ställde upp. Nej, fy! Hälsa henne!

Kram!

Svar: Jag blev helt chockad när hon berättade det. Även om man inte gillar en person (vilket jag inte får intrycket är fallet, de är bara helt i sin egen värld) så försöker man väl ändå erbjuda något stöd i en sån här situation? Om inte annat för att man själv kan relatera till hur hemskt det måste vara. Ska hälsa henne nästa gång vi ses. KRAM!
Ida

2012-09-13 @ 18:02:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0