+20 år senare...

När jag växte upp bodde vi på samma gata som en av mina klasskamrater - förutom våra rätt odrägliga småbröder så var vi de enda barnen på gatan så det var naturligt att vi lekte med varandra. Rebeckas familj bodde tvärs över gatan i ett hus som var ungefär lika svårstädat stort men där upphörde likheterna. Hemma hos dem fick man leka fint - det innebar att man ritade, spelade tv-spel eller blev utmotad i trädgården med såpbubblor. Hemma hos mig... jag minns en eftermiddag då vi släpade ut alla extramadrasser från källaren & åkte madrasskälke nedför alla trappor i huset (tre våningar). Det var lite mer fritt levene hemma hos oss om man säger så, liksom helt ok att spontanbaka i köket eller rycka åt sig locket till tvättkorgen & använda den som sköld i någon fight. Så, vårt hem var lite mer "bohemiskt" & deras en perfekt dammfri oas med konstglas. För mig var en av lockelserna med att vara hemma hos Rebecka att det alltid fanns det nyaste av det nyaste - men en sak minns jag speciellt att jag trånade ihjäl mig efter, deras Soda Streamer. Rebecka visade med en svepande gest alla flaskor med smak i skafferiet & förklarade att de kunde dricka läsk NÄR DE VILLE helt gratis. Inte för att jag minns att de gjorde det, men bara möjligheten - oj oj. Igår kom Paul hem med den här presenten...
Soda Streamer Trial Samples, mer än 20 år senare & jag har äntligen uppnått min högsta barndomsdröm när det gäller materiel standard. Fint. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0