Digby & Mumin...

Jag blev uppläxad i kommentarerna, det duger inte att vara borta från fluffen i en månad & sen INTE uppdatera på hur de tog hemkomsten. Well, för det första så märktes det att de blivit väl omhändertagna & fått massa uppmärksamhet (syns på Mammuts päls, han slutar tvätta sig om han inte får tillräckligt mycket människotid - det har vi sett när vi har varit borta tidigare & folk bara kommit förbi & matat/de har varit borta mycket). Så det kändes HIMLA skönt, sen kändes det samtidigt lite hemskt att bara dra iväg med dem - alla tre tjejer (14, 11 & 10 år) i den familj som bott hos oss hade blivit deppiga när de hörde att det var deras sista dag med katterna. Resan ut till stugan flöt på precis som om vi aldrig varit borta en dag - Mammut kackade i kattlådan så att vi storknade & Digby sov på växelspaken. Väl ute i stugan har de sovit lite mer än vad de brukar göra, jag antar att de vilar upp sig lite efter allt lekande med tjejerna!
Digby har dock hunnit med att peta på en geting igen, den stack honom rakt i huvudet så igår såg han lite lätt skadad ut... Men efter en miljon pussar så har svullnaden gått ner & han är sitt vanliga söta jag. Alltså, det går inte riktigt att beskriva hur underbart det är att se dem igen - det känns lite overkligt faktiskt, jag skulle ju vara borta från dem ända till slutet på september & nu kan jag plötsligt krama, snosa kattpäls & leka "jaga liten rosa boll" hur mycket jag vill! Det känns som om jag vunnit högsta vinsten om jag ska försöka sätta ord på känslan som bor i mitt bröst!

Kommentarer
Postat av: Matilda

Gosbollar!

Svar: Väldigt bra beskrivning! :)
Ida

2013-08-18 @ 23:03:46
URL: http://matildalovisa.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0