Den här helgen...
Vanligtvis brukar jag se fram emot våra helger något helt enormt, men inte den här gången. Orsaken är att vi måste infinna oss för julfirande med Pauls familj på söndag. Jag tycker att Pauls pappa är helt underbar, men jag kommer inte överens med hans mor & just den här gången känns det extra jobbigt att tvingas tillbringa tid tillsammans med henne. Nu försöker jag förbereda mig på det hela genom att tänka igenom hur jag ska bete mig för att det ska gå så smärtfritt som möjligt.
Punkt 1: Le & nicka. Oavsett vad hon säger måste jag försöka att inte bli irriterad
Punkt 2: Kommer irritationen krypande måste jag tänka på något annat. Bröllopsförberedelser, stugprojekt eller hur jag bäst ska komma i form igen... vad som helst, så länge det gör att jag kan fokusera på annat
Punkt 3: Oavsett vad som händer, jag får inte öppna munnen om jag blir trött. Leder inte till något gott
& ungefär här tar min action plan slut... & jag känner mig helt beklämd över tanken på att det här är det enda som jag kan komma på för att göra det hela överkomligt. Önskar lite smått att det funnits ett piller som jag kunnat ta som gjort mig "go & glad" i tre fyra timmar så där... :)
Kommentarer
Svar:
Jäklar, jag skulle inte ha tagit D engelska på gymnasiet!!!
Nej men allvarligt, det är jättejobbig. Som tur var så förstår Paul varför jag känner som jag gör, så det underlättar enormt - hade varit en mardröm om han inte stöttat mig utan tagit hennes parti. Samtidigt så vill han ju ha kontakt med sin familj & sin pappa & det kan jag ju förstå. Men det är ju bäddat för att det ska bli jobbigt när hon inte vill ha mig där & jag inte vill vara där... Such. Jaa, vi får väl se ur det går. I nuläget har vi inte sets sedan i oktober & jag hade så gärna sett att det fortsatt på det sättet ett par månader till men vet inte riktigt hur jag ska motivera att jag inte följer med. I mean, Paul åkte över hela nordatlanten (använde nästan hela sin semester & betalade för båda våra biljetter) för att fira jul med min familj - känns lite ogint att då vägra en eftermiddag. :/
Ida
Svar:
Usch, svärföräldrar kan verkligen vara en pina! För mig kom det helt som en chock eftersom min mamma & farmor har en jättefin relation, hade lite naivt tänkt att det bara fanns hemska svärmödrar på TV. Men inte då! Suck.
& oj, att bli runt-kommenderad känns inte riktigt som något de flesta svenska tjejer skulle ta - så jag kan förstå om det inte går hem!
Ja, igår var det en sån där dag när jag bara var tvungen att bita ihop & tänka att det snart skulle vara över. Sen kändes det också lite som om det inte gjort så mycket om det blivit totalt fiasko, jag orkar liksom inte bry mig längre om vad hans mamma tycker eller tänker.
Ida
Trackback