MsBree

Alltså, känslan när vi svängde in i den by där Pauls föräldrar bor - INTE rolig. Jag satt där i bilen & funderade på om det kanske ändå inte var en så dum idé att öppna dörren vid ett rödlyse & liksom rulla ut så där som de gör i actionfilmer. Sen tillbring de närmsta timmarna på Starbucks med en frap & en bok på telefonen... Men. Jag var så där svensk & stoisk & bara "men karolinerna marscherade rakt in i Ryssland, utan tvekan - jag kan också göra det". Vi anlände & jag knatade upp mot huset med tunga steg, klistrade på ett leende & tog mig igenom de första obekväma minuterna & sen fungerade det faktiskt riktigt bra. Vilket helt & hållet var Pauls systers flickväns förtjänst. Vi tillbringade kvällen med att prata bröllop, husbygge i Urugay, stugplaner, Californien, vin & katter & det var så där trevligt att jag faktiskt glömde bort att jag inte ville vara där! Så tacksam för att hon var där ikväll, det räddade mig verkligen - kan inte riktigt föreställa mig hur det varit om jag inte haft henne att prata med.

 

Anyway, känns så skönt nu när vi är hemma - som om en STOR STOR tyngd lyfts från mina axlar. Jag kan andas igen, bli mig själv! Åh så skönt det ska bli, jag har verkligen inte gillat den bittra spydiga versionen av Ida som jag varit de senaste dagarna.