Oj, vi var oense...

Paul & jag bråkar typ aldrig, vi är ungefär alltid närmast sjukt överens om allt. Men igår så! Jag fick nämligen ett "nu måste vi göra saker inför bröllopet ryck" & försökte få med Paul på samma tåg. Vi gick igenom gästlistan, mailade personerna som äger stället för festen & så kom jag på att vi måste skicka ut "Save the Date" till vissa av gästerna. Sakt & gjort, letade fram ett gäng alternativ & presenterade dem för Paul. Nej, nej, nej, nej... inget passade. Tillslut kom vi fram till den design jag gillade mest & Paul bara "men jag gillar inte typsnittet". Försökte förklara att det rör sig om ett sketet kort som föregår den riktiga inbjudan, som vi kan lägga mer tid på - men icke. Det var liksom inte det att han inte gillade den design jag tyckte var ok som gjorde mig irriterad, utan det faktum att INGET passade. För vad blir alternativet? Att jag får sitta & leta igenom en himla massa websidor för att hitta något bättre eller att någon av oss tar tag i det hela & designar en egen inbjudan. Vilket tar helt onödig tid. I mean, det är en bit papp med ett datum på & texten "mer information följer"... Det känns i ärlighetens namn så där lite typiskt manligt. För precis så här var det när vi fixade iordning huset också:
 
Moi: Jag vill sätta upp en tapet i hallen på ovanvåningen/sätta upp hyllor på väggen/måla de här stolarna vita/måla om sovrummet i den här färgen...
Man: Njaaa... Kan vi tänka på det*
 
*annat sätt att säga "vad jobbigt... nu vill hon förändra igen & det innebär att vi måste jobba en massa" & hoppas att det där "tänket" innebär att projektet glöms bort på tid & evighet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0