MsBree

När jag var liten & åkte på semester så såg konstellationen nästan alltid ut så här:

 

Mamma

Ida

Magnus (lillebror)

 

Pappa stannade i regel hemma & byggde älgtorn. Som jag minns det så körde vi på så här en himla massa resor - helt enkelt för att det var mycket lättare om bara vi tre åkte & pappa snickrade på sina torn. Nu så här som vuxen så känner jag väldigt mycket förståelse för mammas reseupplägg. En vuxen, en som tar beslut. Två vuxna, inga beslut tagna. Hela morgoneländet har gått åt att försöka få Paul att kommitta till om vi ska hyra vår hyrbil på hans bonuskort ELLER på mitt bonuskort. Jag hade bokat bilhelvetet för 5 timmar sedan om det inte varit för att vi "måste utforska alla alternativ". Gud så jobbigt! Jag känner att det här är en av de saker som känns så typiskt manliga, det kan jäklar i min lilla låda inte tas ett enda snabbt/spontant resebeslut utan här ska man tåta ihop bilkartor, kartlägga kalorimetrar från Paris till Tours & hur mycket det kostar i bensin & faaans moster.

 

I kontrast, jag ska hänga med mamma i Stockholm mellan den 17 & 19e. Ida mailar mamma "Blir det här hotellet bra" mamma mailar tillbaka "Jätte, boka nu". Klart.