Om du någon gång tänker...

"Gud så tråkigt jag har nu" - ni vet så där som man gjorde när man var liten & det kändes som om tiden stod still... well, då kan ni trösta er med att jag sitter böjd över mitt mikroskop & letar plankton i ett prov där det bara finns pollenkorn från tall. Ett par timmar har jag arbetat nu & jag har kommit upp i sju plankton & jag behöver 30... döden.
 
& ute är det så där soligt & kvittrigt & fint att det känns ännu mer som om jag hamnat i en ondskefull tidsloop där jag för resten av mitt liv kommer att se på förbivirvlande pollenkorn. En timme till ger jag det, sen måste jag ut för att bevara någon slags form av sinnesfrid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0