Det här med citroner...

På det stora hela var det en väldigt bra dag igår, men en sak hade vi väl kunnat vara utan... Precis efter att vi rullat in på gården & kommit innanför dörren ringde det nämligen på - vår hyresvärdinna. Som med gråt & tandagnissel informerade oss om att de planerar att flytta in i vårt hus.
 
Paul - So we have to move, when?
Hyrestant - NO! WE have to move here!
Paul - Yes, I get that but I'm also getting that we won't all just squeeze in under the same roof... So when?
Hyrestant - Uyuyuy! I'm 64 years old, I can't think of this - you decide. I'm so sick, I cry all night.
Paul - I'm sorry that you're sick, but what do you mean with "you decide". If we can decide we won't move.
Hyrestant - Ah, but that won't work! John (hennes man) sick too, had to go to hospital and I had to come along.
Moi - So when are you selling your house (deras andra hus som de bor i, på andra sidan gatan)? Knowing that would give us a better idea of when we need to be out.
Hyrestant - I don't know, lawyer say this, lawyer say that. Nothing is arranged, and I'm so upset! I'm 64 years old, this makes me sick.
 
Alltså... det kan vara att jag är lite hårdhjärtad här, men jag kände väl inte direkt att jag kunde gräva fram någon jättesympati för dem båda. Sure om de måste sälja sitt hus av någon anledning, men det hade ju varit trevligt om de hade kunnat vara lite mer välorganiserade så att vi liksom hade haft någon koll på när vi förväntas vara ute. En månad, tre, 16? Jag blev trött så där i i själen. Fast så tänker jag på det där med att göra lemonad om livet ger en citroner, kanske är det här klartecknet på att vi ska ge oss ut på ett äventyr? Jag har ju varit rätt less på Toronto ett bra tag nu - så det här kanske är kicken i baken som behövs? Så idag känner jag mig faktiskt rätt förväntansfull & glad över att vi nu tvingas till nya möjligheter. Igår... kanske inte lika peppig. Fast då hjälpte det himla mycket att vi fick paket från Elsa med familj. Allt blir liksom väldigt mycket bättre om det dyker upp ett tjockt vaderat kuvert med svenska tidningar, plopp & kattleksaker. Samt typ det gulligaste påskkort jag någonsin fått!
Elsa önskar oss en KUL Påsk - så det får vi ju se till att vi har. Säger Elsa kul går det ju inte att gå runt & deppa!

Kommentarer
Postat av: Trillingnöten

Åh vad tveeggat! Skönt att kanske kunna komma iväg om man nu har haft den känslan, men samtidigt NÄR? Jag antar att det är lika bäst att börja så snart det går liksom så att ni har nånstans att ta vägen när det väl gäller. Jag tycker ändå sånt är spännande :)

Svar: Precis - NÄR? Exakt så kände jag när hon stod & pladdrade där i hallen "Bara säg när & gå så att vi kan prata igenom det här"... Känns absolut som det är bäst att ta tag i det hela så snart som möjligt, vill inte dra benen efter oss & helt plötsligt står vi där med en månad på oss & ingen vettig plan. För som sagt, med dem verkar vad som helst kunna hända så jag vill verkligen skapa en tillvaro som känns lite säkrare för oss.
Ida

2014-04-16 @ 01:55:46
URL: http://vilsnajollen.blogspot.com
Postat av: Maria

Jag gissar att dom som inneboende inte är ett alternativ..hahahaha! Nääe, men det är som du säger -ibland behöver man en spark i baken till något nytt och spännande:) Kram!

Svar: Nej gud så hemskt... jag hade fått en blodpropp av irritation & dött. Bara tanken på att ha dem här inne i huset ständigt skränandes på portugisiska - hurv! Men som sagt, nu är det bara att ta tag i det hela & komma på en lösning som är BÄTTRE än den vi har nu!
Ida

2014-04-16 @ 10:16:43
URL: http://malvaktsmamman.blogg.se/
Postat av: Jo

Men suck! Får lite de javu... Men som ovanstående talare har sagt så kan det ju bli spännande att hitta på något annat. Vet att ni fixar det =)

Svar: I know... De är lite labila. Fast nu känner jag bara att jag inte orkar vänta ut om de kanske ändrar sig (de har ju gjort det förrut), utan nu är det vi som drar utan att ge dem någon förvarning.
Ida

2014-04-16 @ 11:43:40
Postat av: Jo

Btw, blev också sugen på Prince Edwards Island och googlade fram deras turistsida där det går att läsa detta:
Whether you approach Prince Edward Island by land, sea, or air, you'll feel a strange excitement begin to stir as you wonder, "What will it be like there?" No guarantees, of course, except that your heart rate will slow, your smiles will last longer, and you'll sometimes forget where you left your shoes.

Så det kanske är dags att testa att bo på en ö och låtsas att du är Anne ;)

Svar: Visst känns det som ett närmast magiskt ställe! Bara måste åka dit, känner det i varje fiber av min kropp! Fast sen lever väl typ alla där på fiske... så det går nog bort som plats att slå sig ner på. Jag kan ju fiska förvisso, men Paul hade inte dragit in några större fångster direkt. :)
Ida

2014-04-16 @ 11:52:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0