Dagens andra dela med sig - det är inte synd om mig!
Åh, vet du, du har fått så bra tips och råd i inlägget nedan om pojkar vs. flickor så det behöver jag nog inte lägga till något om, men det där du skrev om icke-fungerande familjerelationer. Aj, vet precis hur det känns, är i samma situation som du och det är fasen inte lätt. Alls. Men för mig är det i dagsläget bara att konstatera att det är som det är. Nu i alla fall. Jag får lite tungt att andas om jag tänker på att det alltid kommer vara det här skitdåliga j-a läget, men försöker tänka på det som är nu. Och just nu är det så här, inget som jag kan påverka (fast jag baske mig har försökt som en tok, till ingen nytta). Tråkigt och jobbigt, men jag blev ändå upplyft av ditt inlägg. Vi är många som har det så här, någon tröst finns det i det också. Kramar.
Ja, det känns skönt att på något vis kunna vila i det faktum att det finns andra som har det som jag, att livet faktiskt fortsätter och kan vara så himla bra på många andra sätt. Problemen i mitt fall, utan att skriva en hel roman, är att det i min familj och övrig släkt finns en hel del problem av olika slag. När jag blev äldre och flyttade en bit fick jag distans till allt och såg det ur ett helt annat perspektiv. När jag sedan, i tron att jag kunde hjälpa och fixa det som var galet, talade öppet om problemen slog de bakut. Istället för att erkänna att det finns problem så var det lättare att stänga mig ute så att de kunde fortsätta leva i sin lilla förnekelse-bubbla. Och där är vi, på sätt och vis, än idag. Skillnaden nu är att jag börjar inse och lär mig leva med att det dels är så här de valt att reagera och dels att jag inte kan fixa deras liv. Svårt, men det går bättre och bättre :)
Förresten, så roligt med Pauls tankar om cyklar! Haha! :D
Kramar
Vet du, jag tror faktiskt att jag ska maila dig, måste bara samla lite mod först ;) Återkommer, kram.
