Det här med pappaledighet...
Vi fick ett mail från Pauls syster igår, helt i all välmening, där hon bara "Paul, ta pappaledighet för en baby är SÅ mycket jobb". Sen fortsatte hon att beskriva hur jobbigt den första månaden varit för dem - med läkning & amning & skrik genom hela nätterna - & hur de aldrig klarat det om de inte varit TRE personer på jobbet 100% av tiden (hennes frus mamma flög in i tre veckor för att hjälpa till). Alltså... jag fick lite panik. För Pauls jobb har ingen pappaledighet, så enda alternativet där är att ta obetald ledighet & då går saker & ting inte ihop - så enkelt är det bara. Med vår nuvarande familjesituation känns det inte heller aktuellt att min mamma skulle komma hit & farmor har förvisso erbjudit sig, men det känns ju bara så själviskt att be henne flyga hela vägen hit mitt under den tristaste tiden på hela året. Det är ju inte det att jag inte vill att hon ska komma & hälsa på, men det känns viktigt att hon fått se en annan version av Kanada än den hon fick se förra gången - inte bara kyla & mörker! Så för ett litet tag där igårkväll... kände mig väl inte mest pepp på denna jord. Sen kom jag på att Pauls kollega & hans fru precis fått barn, så jag frågade honom hur de klarat av det - massa hjälp eller bara de två? Paul grimaserade lite innan han svarade:
"No, they did it themselves - no help at all... He said his wife had been great about it, taking care of both the baby and their home so that he has been able to focus on work to 100%"
På ett sätt var det ju ett uppmuntrande svar, det går alltså att vara EN person på baby + hushåll 100% av tiden! Å andra sidan var det ett deppigare scenario än det jag fått serverat precis innan. Hur himla trist att det var så han såg på det hela?! Att han hade en duktig fru som fixade allt detta så att han kunde ånga på som vanligt på jobbet... Paul måste ju jobba, men så fort han pratar om det blir han helt ledsen - för hade han fått göra precis som han velat hade han ju tagit pappaledighet, inte en sekunds tvekan! Nordamerika må tycka att de är i framkant i himla mycket, men när det kommer till att vårda individen är de ta mig tusan ljusår efter. Att sen vissa individer inte ser det som ett problem... nej det är bara ledsamt.
Kommentarer
Svar:
Så hemskt skönt att höra! För innan det här mailet (som gjorde mig så rädd för att jag kanske missbedömt situationen helt & att det kommer att bli total katastrof om jag ska vara själv med Baby C) har jag nog känt att jag inte riktigt vill ha någon annan än Paul & katterna här första tiden. Det känns liksom som om det kommer vara så skört & nytt & något för bara oss... Så din kommentar om att det går utmärkt att vara ensamma & bara rå om varandra verkade verkligen lugnande!
När det gäller chokladpralinerna... nja, men jag ska nog se till att vi har annat gott att äta i huset!
Ida
Svar:
Tack & det känns så skönt att jag har er bloggläsare att "falla tillbaka på" i fall att det är något jag undrar över sen (vilket säkert kommer att hända stup i kvarten)! Det ger en trygghet som jag verkligen värdesätter!
Sen tänker jag att det är bra att vi lever i lite lätt kaos redan, iom renoveringen, då blir det kanske inte lika jobbigt/lika stor omställning om allt inte är tipp topp första tiden med Baby C. Fast jag tror att vi ska investera i en liten diskmaskin så att jag i all fall kan gömma undan skålar & skedar! :)
Kram & tack igen för all pepp!
Ida
Svar:
Hej & välkommen! Sen måste jag bara säga - vilket sammanträffande! Inte bara att ni också går & väntar på en Baby C, men att vi är lika långt gångna! Enligt min app har jag nämligen 95 dagar kvar jag med, BF den 28 november! Vet ni om ni får en liten tjej eller kille? Vi lyckades hålla oss ifrån att ta reda på vad vi ska få, men hjälp så svårt det var att hålla sig från att fråga på ultraljudet!
Ida
Svar:
Jättekul! Bor ni också någonstans i nordamerika eller hemma i Sverige?
När det kom till att ta reda på könet så hade vi bestämt innan att vi ville att det skulle vara en överraskning, men när teknikern bad mig vända bort huvudet för att inte se när hon kollade höll jag på att spricka av nyfikenhet. Det var så otroligt svårt att inte bara vrida på huvudet & åtminstone tjuvkika lite! Fast jag lyckades hålla mig, så nu har vi ett potentiellt killnamn på T & ett möjligt flicknamn på V. Ska bli spännande att se vilket det blir!
& tiden rullar verkligen på, kan inte förstå att det snart närmar sig 30 veckor. Eftersom vi renoverar så mycket i huset har vi verkligen köpt på oss minimalt med saker så här långt, men nu har IKEA ett sängevent med 15% på allt så vi tänkte plocka upp en spjälsäng inom de närmsta dagarna. Passar på att köpa madrass samtidigt tänkte vi, så att det har tid att vädra ut lite. Vagn har vi bestämt oss för, en Per Perego book pop-up, men vi velar fortfarande över färgen. Har ni hittat en än?
Ida
Svar:
Skratt - jaha, då stämmer min barnmorskas iaktagelse på er med, ALLA gravida flyttar/renoverar! :) Stort grattis till nya huset! Vi fick nycklarna till vårt hus (vårt första, vi har alltid hyrt innan) för 2 månader sen & det är så härligt att ha något som är vårt & något som vi kan göra vad vi vill med. För renoveringsinspiration här på bloggen kan du titta under kategorierna "Our home" & "Cottage life". Det har varit vår gemensamma hobby sen 2011, så för oss var det självklart att köpa ett äldre hus (100 år gammalt) med behov av lite TLC. Väldigt roligt, fast vissa dagar kan jag väl känna att det inte var så där superoptimal timing med Baby C - är ju inte lika smidig som jag brukar vara!
Åh vad härligt med familj i Kalifornien & perfekt att kunna åka på föräldraledighet dit när Sverige känns trist! Har bara varit i CA en gång, var & klättrade i Joshua Tree för flera år sen - så himla vackert!
När det gäller vagnen så kändes det som om det fanns tre märken att välja på här: Bugaboo, Uppa Baby & så PP. Gillade att det går att vika ihop hela vagnen med alla vagnsdelar i & trycka ihop babykorgen - vi reser nämligen alltid med för mycket prylar i bilen, så ju mer kompakt något går att göra desto bättre! Kikade på er vagn & minns att jag såg den på en affär vi var på. Kan tänka mig att den fungerar jättebra för långa!
Ida
Svar:
Ja, jag tror att jag måste bli bättre på att släppa efter på att jag inte alltid behöver göra något. Kanske bara läsa en bra bok i sängen, inte snurra iväg & fixa något med huset. Sen ska vi nog köpa en liten diskmaskin till köket, bara att få gömma undan den smutsiga disken tror jag kommer att vara skönt!
Ida
Trackback