Sammanfattning av de senaste dagarna...

Lite osammanhängade sammanfattning här av Tors andra, tredje & fjärde dag i livet - som har varit mer än tuffa för oss alla. Det började i söndags med att det inte gick att lägga ned honom utan att han grät helt hejdlöst & vi blev bara tröttare & tröttare. Sov inte en blund natten mellan söndag & måndag eftersom vi inte kunde lägga ned honom i sin egen säng & jag vågade inte sova med honom i vår säng eller på oss. Vid sju på morgonen fick vi honom äntligen att ligga i sin säng & kunde släcka lampan. Det gick en minut eller två, sen började han skrika igen & Paul klev upp för att titta till honom. Halvvägs bort till sängen gick Tors skrik från vanliga skrik till gurgel. Minns att jag hann tänka att något måste vara fel & sen får Paul upp Tor ur sängen & kotten är alldeles röd i ansiktet & kräks skummigt slem. Sen blir han blå & kräks upp ännu mer slem, den här gången med blod i det. Jag tappade det totalt. En sån skräck. Paul får igång andningen på Tor & vi ringer 911. Brandmännen var på plats först, tre stora killar med kängor, en pytteliten syrgasmask & hjärtan av guld. Två fokuserade på Tor tillsammans med Paul medan den tredje tog hand om mig i vardagsrummet - jag bara skakade & grät okontrollerat & hans lugn var nog det enda som ankrade mig någorlunda där & då. Sen kom sjukvårdarna & Tor & jag lastades in i ambulansen medan Paul följde efter i bilen. Ambulanskillen som höll koll på Tor under färden in var otroligt fin & stöttande han med & försäkrade mig om att allt såg fint ut. Vi kom in på akuten & går igenom en massa tester. Det gjorde så otroligt ont i kroppen att se vår lilla baby bli petad på & stucken gång på gång på gång. Jag grät så otroligt mycket att jag knappt kunde andas. Vid 11 kom barnläkaren & gav sin version av situationen - att Tor svalt en massa fostervatten samt blod under förlossningen & att det sen kommit upp som kräk så segt att det påverkat hans andning. Enligt henne var det här alltså en engångsföreteelse & inte något att oroa sig för, så det var ju en enorm lättnad. Däremot tyckte hon att vi var idioter som åkt hem så tidigt från sjukhuset när han föddes (8 timmar) samt att Tor tappat för mycket i vikt från sin utgångsvikt - ungefär 8% - så hon skrev in oss på sjukhusets barnklinik för uppföljning & amningskonsultation. Detta visade sig bli en historia i sig. Dr T, ansåg nämligen att vi svultit Tor sedan han föddes genom att försöka amma & inte ge ersättning medan konsulten tycke att det var struntprat & att vi gjort vårt allra bästa. Så de bråkade fram & tillbaka om detta medan vi satt rödgråtna i sängen utan att veta vilken sida vi skulle stå på - den som kändes mest "vi" eller den med mest makt... Slutade med att Dr T vann & att vi fick stanna med Tor tills efter lunch idag. Det togs en massa prover för att kontrollera hans blodsockervärlden samt allmänna hälsoläge. Därimellan försökte vi få ihop vårt liv så gott det gick - något som gick så mycket bättre tack vare att sjuksköterskorna var så underbara. Tor fick nämligen hänga med dem en hel massa & det kändes så tryggt att de tog hand om honom medan vi sov eller försökte äta något. Efter lunch idag fick vi tillslut klartecken på att åka hem:
Tor, Paul & Tors nya teddybjörn som någon volontär tåtat ihop - så otroligt fint att lägga ned den tiden! Betyder så mycket i en sån här situation. Förstår för första gången lite hur föräldrarna på Ronald McDonald House måste känna det när någon kommer dit & lagar mat åt dem... När du är så hjälplös, utlämnad & trött in i själen - då betyder minsta gnutta omtanke, omvårdnad & stöd ALLT!
Nu är planen att tokmata Tor för att återkomma med viktrapport om en vecka - vi måste nämligen väga honom varje dag för att Dr. T skall kunna se att han lägger på sig som han ska. I annat fall lägger hon in oss igen. Det känns jättejobbigt & så orättvist - tycker inte bara vi utan även Mitra som nyss var här & förklarade att det är fullt normalt att en baby inte är tillbaka till sin utgångsvikt förrän den är 2 veckor gammal.  Lilla apan... vi vill ju bara ditt allra bästa & trodde verkligen att vi gjorde rätt som försökte amma - nu känns det inte alls lika självklart.

Kommentarer
Postat av: Trillingnöten

Fy bövelen vad läskigt och jobbigt! Jag förstår att ni måste varit skräckslagna! Jäklar! Jag har aldrig hört talas om att detta kan hända (men mycket av det som händer har jag aldrig hört talas om i vilket fall egentligen...), men verkar ju logiskt att det kan hända. Och oavsett om ni hade åkt hem en dag senare är det ju inte säkert att Tor skulle ha spytt upp detta under den tiden i alla fall. Och att amma tror jag är bäst för barnet i alla fall. Många barn (inklusive mina egna) har tappat en del i vikt under de första dagarna. Innan amningen liksom kommit igång ordentligt och herregud, sedan har de tagit igen med råge! RIktigt tjocka och fina små barn har det blivit!

Skönt att det verkar vara bra igen och att Tor (och ni!) mår bättre!!

Svar: Tydligen kan det hända inom babyns första 48 timmar, efter det har de "smält" eventuellt blod så då kommer det inte upp något även om de skulle kräkas en massa. Så vi lyckades precis pricka in det där fönstret... fy sjutton. Det var ju inte några mängder det handlade om, men för en liten baby kändes det mycket.
När det gäller vikten så ligger han ju faktiskt inte under den gräns som de har här, 10% precis som i Sverige, så jag kan tycka att hon drog på växlarna något helt otroligt. Speciellt som han ju faktiskt är så liten - hade väl varit mer oroande om han legat så mycket under & varit en månad gammal.

Kram!
Ida

2014-12-10 @ 03:39:13
URL: http://vilsnajollen.blogspot.com
Postat av: Ingrid

Oh my god. Står i tunnelbanan och får tårar i ögonen! Usch stackare. Ni har verkligen inte haft det lätt. Det låter ju hur läskigt som helst. Och som ovan, något man aldrig hört talas om eller visste kunde hända. Och precis efter förlossning som säkert är nog så traumatiskt och jobbigt så blir det kaos och sömnlöst och sjukhus. Usch. Lider med er. Hoppas ni får det lite lugnare nu och kan få landa ordentligt. Kramar i

Svar: Jätte jätte läskigt & inget som jag någonsin hört talas om innan. Hade vi varit ett par dagar in i det hela hade jag nog tagit det lite lugnare & tänkt att blodet kom från spruckna bröstvårtor, men nu visste jag ju att så inte var fallet & då blev ju paniken monumental.
Nu har vi i alla fall landat igen här hemma & det känns så skönt - får bara hoppas att Tor lägger på sig snabbt nu så att Dr T är nöjd med oss om en vecka när vi ska på återbesök. Kram!
Ida

2014-12-10 @ 08:32:07
Postat av: Jo

Ok, nu kommer största kramen någonsin! Lilla plutten! Och stackars er. Vilken rädsla. Så skönt att allt gick bra och ni kommer nog alla att återhämta er tillslut men tror mitt egna hjärta kommer att slå lite hårdare en stund till så kan tänka mig lite grann hur ni mår. Usch!

Stora stora bamsekramar och tonvis med pussar!

Svar: Kram mottages så tacksamt - för jäklar vad hemskt det var. Kände bara "nej vi får inte förlora honom efter allt som vi gick igenom för att få honom" & sen blev paniken så stor att jag inte riktigt fixade att hantera den. Nu mår lilla apan i alla fall bra & åh vad jag NJUTER av honom!
KRAM!
Ida

2014-12-10 @ 09:18:49
Postat av: Alex

Men herregud! Lilla killen och stackars er, vilke otrolig skräck. Jag sitter här med tårar i ögonen. Kram kram kram


Här säger man att de är normalt att tappa upp till 10% och de kan ta till två veckor innan man är på +- 0

Kämpa på med amningen! Eftersom du vill amma. De kan ta flera veckor (6 för oss) innan allt funkar smidigt. Men när de väl gör de så är de SÅ mycket mindre jobb, så mycket mysigare och bättre för bebisen.

Massa mer kramar och hoppas allt går bra nu så ni kan få stanna hemma och möjlighet att njuta i er bebis bubbla!

Svar: Det var helt fruktansvärt - bara skakade som ett asplöv & kunde inte förmå mig själv att lugna ned mig fastän jag såg att han andades igen. Tack gode gud för de fina branmännen & ambulanspersonalen som typ höll mig i handen genom den där allra första pärsen. Ambulanskillen som satt med oss på vägen in berättade om sin dotters första tid i livet som varit otroligt tuff (månader av intensivvård) & sa att "These small ones are tougher than we think mam, your little guy will be just fine" & sen gick han igenom Tors alla värden för att visa att allt såg bra ut. Så himla fint att ta sig den tiden för mig!
Kram!
Ida

2014-12-10 @ 10:28:32
URL: http://www.swedeoncrete.blogspot.com
Postat av: Malin C

Oj vilket drama!! Skönt att allt gick bra!
Instämmer om amningen, här får man tappa 10%. Så försök att inte känna press. Det kommer rinna till!

Hoppas att ni har det bra, lugnt och skönt där hemma nu och ge dig utrymme att processa allt som hänt.
Stor kram!

Svar: Det har runnit till - med råge! Så skönt, Tor blir mätt & nöjd så snabbt! Så de här 8 procenten känns det som om vi skall kunna vända på rätt kvickt.
Nu försöker vi lösa sömnfrågan. Vill ha örnkoll på Tor & ligga precis bredvid för att se att han andas, men då sover jag ju å andra sidan inte själv... Lite knepig ekvation att få till.
Ida

2014-12-10 @ 10:48:47
URL: http://mclapper.blogspot.se/
Postat av: M

Nej, men vilken start ni fatt, massa kramar fran mig till er! Som de andra skriver har ovan, det ar helt normalt att bebisen gar ned i vikt den forsta tiden, sarskilt innan amningen kommit igang. Lat inte den dar lakaren stressa dig/er, vet att det inte ar sa latt att sta upp mot lakare och sarskilt inte nar man ar alldeles kanslig efter forlossningen och ska forsoka vanja sig vid allt det nya. Forsok tanka att det inte ar ni som gjort nagot fel, det har med vikten ar helt normalt och kommer att ga till sig.

Och du, om det senare visar sig att det inte fungerar med amningen sa ar det inget misslyckande. Jattebra om amningen funkar, men gor den inte det sa ska du inte skuldbelagga dig sjalv. Vet att det kan vara latt att gora det eftersom det ar sa starkt forknippat med bebisens vikt. Vill inte starta nagon amningsdebatt, men vill garna fa fram att det ar helt ok vad du/ni an valjer att gora, amning och/eller flaskmata.

Massa kramar till er alla, hoppas nu att allt lugnar ned sig for er.


Svar: Svarar separat på amning och/eller flaskmatning här - tycker nämligen att det är så dumt att det över huvud taget ska finnas en debatt kring detta! Alla gör väl allt de kan för att småttingarna ska må bra, vad de sen äter för att det ska ske är väl mindre relevant. Du blir inte en dålig mamma för att du flaskmatar lika lite som om du ammar. Däremot ska det ju finnas en möjlighet att VÄLJA vad man vill göra - det var här jag kände att läkaren körde över oss. Enligt henne var det hemskt att inte flaskmata inledningvis & helst även fortsättningvis. Hon kändes faktiskt totalt amningsfientlig & det tycker jag är så oerhört märkligt med tanke på hennes yrkesval.
Kram!
Ida

2014-12-10 @ 16:13:59
Postat av: M

Men nej, vilken start ni har fatt, massa kramar till er alla!

Skrev just en lang kommentar som inte kom med, ska se om jag kom ihag allt jag skrev.

Precis som de andra skriver har ovan sa ar det helt normalt att bebisen gar ned i vikt den forsta tiden, sarskilt innan amningen kommit igang. Vet att det ar svart att sta upp mot lakaren, sarskilt nar man ar alldeles kanslig efter forlossningen och forsoker vanja sig vid allt det nya.

Tank pa att det inte ar ert fel att han gar ned i vikt, det ar nagot som de allra flesta bebisar gor. Kan inte forsta lakaren beteende, later inte som den mest pedagogiska personen eller som bor ha med nyblivna foraldrar att gora.

Och det har men amningen. Om det fungerar, jattebra. Men om du kanner att det inte fungerar sa ar det inget misslyckande att flaskmata. Vet att det dar med amningen kan ge prestationsangest, just for att det blir sa forknippat med bebisens vikt. Vill inte starta nagon amningsdebatt, men vill garna fa fram att det ar helt okej, vad ni an valjer att gora. Det ar helt upp till er och vad som fungerar for er familj.

Massa kramar till er, hoppas nu att allt lugnar ned sig.

Svar: Ja hjälp vad läkarens ord tog där & då. Vi var ju så trötta, oroliga & söndergråtna att hon hade kunnat kritisera oss för vad som helst & vi hade tappat det oavsett. När han fick första flaskan ersättning & hon sa "Titta, nu får han äta för första gången i sitt lilla liv" - åh vad hjärtat gick i tusen bitar!
Ida

2014-12-10 @ 16:21:22
Postat av: Sandra T

Fy vad jobbigt för er. Skönt att Tor verkar må bättre! Jag hoppas att ni får det lugnt nu och får villa upp er! Sköt om er. Massa kramar.

Svar: Ja det var en pers, man blir ju så otroligt orolig när det har med andningen att göra! Speciellt som jag väl har lite fobi mot kvävning med mig hemifrån, var liksom det enda pappa riktigt gick i gång på på orolighetsfronten när vi var små - så det har hamrats in sen barnsben att det verkligen är något att ta med panik.
Kram!
Ida

2014-12-10 @ 18:01:21
Postat av: Malin C

Kan säga att vi investerat i ett andningslarm... NU vågar jag djupsova äntligen. Väl värt pengarna!!

Svar: Försökte hitta ett igår när vi kunde åka ut på en liten runda medan Pauls föräldrar tittade till Tor. Kunde dock bara hitta rörelse/ljudlarm & det känns inte alls som vad vi behöver. Får skicka ut Paul på en ny tur för jag tror att jag kommer att må så mycket bättre om jag inte behöver oroa mig för just den här biten.
Ida

2014-12-11 @ 09:34:12
URL: http://mclapper.blogspot.se/
Postat av: Alex

Alltså den läkaren (utifrån dina svar här) verkar ju inte direkt vara rätt person på rätt plats! Så otroligt oempatisk. Du verkar ju ha jättefint stöd från er BM och så men vill ändå tipsa som amningshjälpen. Dom har en bra grupp på facebook. Dom är experter på amning, problem runt de och allt möjligt. De finns hjälpmammor att ringa eller maila när som helst på dygnet när de krisar och dom har massa med kunskap om allt från att öka produktionen till vad man ska tänka på om man vill ge både bröst och flaska osv osv osv.


Min mamma var förövrigt också sådär hysteriskt rädd att jag skulle sluta andas. Hon har berättat mycket om hur fruktansvärt de var. Jag kände mig alltid trygg med de då vi alltid samsovit. Men om de känns sådär riktigt jobbigt så du inte får sova så tycker jag också ni kan investera i ett andingslarm.

Svar: Jag tror mycket bottnar i kulturella skillnader. Dr T är från Indien & enligt Margaret, amningskonsulten, går de indiska patienterna alltid på formulan först. Sen kan de kanske tänka sig att amma, men det är på intet sätt självklart.
När det gäller amningshjälpen så är jag redan med. Fast i nuläget känns det som om allt flyter på hur bra som helst. Var lite orolig innan, men så här långt flyter mjölken på bra & jag har inte ett dugg ont (vilket var något jag oroade mig för jättemycket).

Andningen... fy sjutton, har så svårt att slappna av & efter måndagens event blev det inte direkt lättare. Försökte få tag på ett alarm igår men hittade bara typen som reagerar på rörelse & ljud.
Ida

2014-12-11 @ 14:55:19
URL: http://www.swedeoncrete.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0