MsBree

Paul & jag släckte väl lampan någon gång vid midnatt... sedan oändliga mängder tid av "Sov, sov! Du måste sova nu!". Fast det gick inte, jag var för orolig för farmor - vi visste ju att planet var 3 timmar sent från New York, så jag var så himla orolig för att hon skulle missa sitt anknytningsflyg. Tillslut "Paul... sover du?". Det gjorde han inte, han låg vaken med lika mycket ångest han med. Så vi låg där med våra telefoner & försökte spela & prata oss trötta, men det var inte förrän vid femsnåret - då vi kunde se att planet landat - som vi kunde somna in. Lite efter åtta ringde sen en superpigg farmor som berättade att resan gått bra trots alla förseningar & att alla varit jättetrevliga mot henne. VILKEN LÄTTNAD. Det kändes som om världens tyngd bara lossnade & efter att jag lagt på skuttade Paul & jag runt i köket i någonslags yr glädjedans över att hon lät så glad på telefonen. Så farmor är glad, Paul är glad & jag är glad. Den enda som är distinkt oglad är Digby... liten saknar nämligen sin lektant & har gått runt hela huset & letat efter henne. Så nu när allt gick så bra så tycker jag att vi får planera in en till resa framöver, Digby vill att hans farmor ska komma & hälsa på igen!