MsBree

21 veckor idag, 19 kvar, & jag bara "Hjälp så få helger kvar till babyn kommer!". Helgerna är ju nämligen de enda dagar då vi båda kan jobba på huset & fram tills nu har det väl känts som om vi har en hel uppsjö att ta av fram tills november... fast så började cicadorna gnissla under veckan & helt plötsligt kändes det mer sensommar än försommar. Så idag har jag bestämt mig för att bocka av i alla fall ett par enklare projekt på TO DO listan, bara så att den bli något mindre oändlig! I vilket fall, så här vid 21 veckor så: 1) har Baby C börjat bli lite roligare, sätter jag mig ner & vilar sparkas det nästan varje gång 2) tycker att jag börjar se lite mer gravid ut än vad jag gjort tidigare 3) låter jag som en hjärtsjuk farbror när jag ska ta mig upp från golvsittande. Den här biten finner jag oerhört frustrerande, det är liksom inte ljud som jag vill förknippa med mig själv - så oftast låter det så här "Pust, frust, stön, helvetes jävlar vad illa det ska vara då, mer pust". Jag inser ju att det inte hade varit fullt lika illa med tennisbrölandet om det inte vore för att vi sover på en madrass på golvet & inte har någon soffa... men att liksom BAM helt plötsligt inte kunna studsa upp ljudlöst från golvet är något som det är lite jobbigt att acceptera bara så där.