Ida & hatten...
Hatt & jag alltså... känns inte som någon direkt självklar kombination. Jag känner mig alltid så himla utklädd & fixar knappt mössa utan att få lite obehagliga jycklarvibbar. I mean, det var en av anledningarna till att jag inte hade slöja på bröllopet - jag & huvudbonader är helt enkelt inte vänner! Fast så har jag ju följt bloggar i typ hundra år & så många gånger har jag läst om folk som fått massa pigmentförändringar under sina graviditeter. Eftersom jag tycker att jag har nog med "skönhetsfläckar" som det är känner jag mig väl inte direkt sugen på att lägga till en massa mer & allra minst vill jag ha en brun "mustasch" på överläppen. Paul sa förvisso att han tyckt att jag sett söt ut i en, men den mannen är lite blind när det kommer till mig så jag väljer att ignorera & köra med så många förebyggande åtgärder som jag kan komma på. Steg ett var enkelt, starkare solskyddsfaktor i ansiktet. Steg två, hatten... hade väl hoppats lite på att jag skulle se vettig ut i en fedora. Ni vet, så där lite tillbakalutat, skönt,
franskt. Vilket föll så platt som det bara kunde gå - så jag knatade tillslut ut med en liten kolonialhatt & Paul bara "You are so cute! Like a little old lady!"
Happ - bara att acceptera att resten av sommaren kommer att spenderas som en liten, rund, Ms. Marple. Fast innebär det att jag kan undvika pigmentmustasch & annat elände så är det klart värt det. Måste likväl till dermatologen när lilla C är född för att ta bort ett födelsemärke på pannan - men i fall att jag kan klara mig med ett smärtsamt ingrepp (de frös bort samma märke 2011, men det kom tillbaka. Ofarligt men fult, så jag väntar tills jag kan gå lös på smärtstillande efteråt för det gjorde ont som tusan förra gången) istället för flera så är ingen gladare än jag.
Kommentarer
Svar:
Tack! Det känns fortfarande MYCKET konstigt - som om jag vore en liten trädgårdstant eller på väg mot en hästkapplöpning - men det är skönt att höra att jag inte ser helt knas ut! Gäller väl bara att envisas med den så känns det säkert mer bekvämt längre fram. Sen hjälper det ju att tänka på att man gör hyn en tjänst också - både pigmentfläckar & rynkor är sånt som jag känner mig så dääär sugen på. :)
p.s. den kostade $10 i China Town här, så det var ju i princip gratis. Är säker på att du kan hitta något minst lika billigt i NY!
Ida
Svar:
Håller med, dagen jag köpte den hade jag en klänning i blått tyg & då kände jag mig rätt matchy matchy & som om det kanske skulle gå lättare än jag trott med hatt. Igår hade jag på mig den till tshirt & shorts, kändes hemskt mycket mer omaka. Fast jag tröstar mig med att jag hade kunnat känna mig ännu mer obekväm om jag hade gjort som många asiater gör här, travat runt med paraply. Det hade ju känts otroligt märkligt åtminstone för mig! När det gäller håret så har det varit skit i princip sedan dag ett i Toronto, så flyttade vi ut hit till Guelph & nu har jag den ena bra hårdagen efter den andra. Måste vara något med vattnet!
& tack! Var svårt att hitta något som jag tyckte passade & var fint, men jag gillar verkligen den dämpade blågröna tonen på det här.
Ida
Trackback
