My first skunk!

Planen för dagen var att Paul skulle jobba hemma & jag skulle surra runt & pyssla med det som föll mig in. Fast så blev det kris delux på Pauls jobb & han var tvungen att åka in i alla fall. Vilket ledde till massivt depp från hans håll, vi skulle ju spendera dagen tillsammans! Så jag kläckte förslaget att jag skulle åka in med honom i stan & sen strosa runt till krisen var löst & så blev det. Medan Paul jobbade gick jag på jakt efter en hatt. Väldigt O-Idigt (i alla fall de senaste 25 åren, fram tills 5-års åldern sportade jag fluffiga, blommiga, hattar med band under hakan så ofta jag bara kunde), men jag är rädd för att få pigmentförändringar i ansiktet nu när hormonerna spökar i systemet så därför kändes det som en vettig investering. Efter hattinköpet (visar i morgon) & lite annat runt-travande bilade vi hem till Guelph & gissa vad jag såg när vi rullade in mot vårt hus?! Jo, en livs levande skunk! Har bott här i 7 år nu & bara sett dem i överkörd form så det här var ett stort ögonblick för mig. Bara tjoade rakt ut & Paul bromsade in bilen så att jag skulle kunna få en bättre titt, så himla små & söta de är! Blev helt kramsugen, men lyckades hålla mig i skinnet & stanna i bilen. Kan liksom inte komma på något värre än att bli sprayad av en skunk som gravid... håller på att kräkas varje gång som vi bara kör förbi någon trafikdödad stackare, så att vara föremålet för själva sprayattacken... nej det hade jag nog inte överlevt. Sen hann vi bara köra två hus bort & en liten kanin skuttade över vägen & någonstans där kände jag väl att jag inte kunde vara gladare än så här över vår flytt till Guelph. Känns så himla skönt att äntligen vara lite närmare naturen igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0