MsBree

Paul & jag är vanligtvis helt i synk - vi tänker lika, vill samma saker, skrattar åt samma skämt & avslutar varandras meningar på ett helt Knatte/Fnatte/Tjattigt sätt. Det här är något jag är oerhört tacksam för - men på sista tiden har det smugit sig en ett moment där vi INTE är ense... "Saker det är OK att Ida gör som gravid". Känns som om Paul lider av lite lätt ångest över allt fysiskt jobb jag åkt på i & med översvämningen, husbytet, alla flyttar & nu renoveringen. Så han försöker kompensera med att se till att jag inte gör så mycket nu när saker & ting är lite lugnare, medan jag tycker att jag visst kan göra de saker jag vill göra just eftersom det är lugnare nu & jag har tid att vila upp mig i fall att jag blir trött. Exempel - Paul var tvungen att köra in till Toronto i morse, medan jag stannar här i Guelph för att fixa. Fällde upp stora stegen i köket...

 

Paul bara - Vad ska du med den till?

Moi - Titta på, den är så himla fin!

Paul (allvarlig röst) - Ida, du måste ta det försiktigt, du är ju gravid.

Moi - VA?! Är jag!!! Oj... jaaa, nu när du säger det... började undra lite där.

Paul - Suck... Jag menar allvar, kan du försöka lyssna?

Moi (försöker se jätteuppmärksam ut) - ABSOLUT.

Paul - Men sluta titta på mig så där! Jag försöker ju vara allvarlig!

Moi (försöker se ännu mer jätteuppmärksam ut) - Men jag lyssnar!

Paul - Du är ju hopplös... i alla fall, kan du låta bli att klättra för högt på stegen?

Moi - Men jag ska bara titta på den.

Paul - Då litar jag på att du inte står överst på stegen då.

Moi - Appelut!

 

Sen åkte han... & nu är taket renskrubbat. Känns himla fint.