Idag har barnkalas stått på schemat, den lilla tjej jag sitter barnvakt åt fyllde nämligen 2 år igår. Det var alltså läge att hitta en present & i vanlig ordning var Paul & jag ute i sista sekund. Vilket gjorde mig lite småstressad, för jag tycker att affärerna här har så väldigt mycket leksaker som: 1) är gjort i plast, vilket går bort, 2) är väldigt könsinriktade. Paul räddade dock situationen genom att spana in en perfekt
pusselklocka i trä som stod så högt uppe på en hylla att hobbit-Ida aldrig upptäckt den på egen hand. Halleluja! Sen föll det könsneutrala tänket
helt när det kom till kortet. Hade väl tänk mig något med kanske en giraff eller en katt på, men hittade det här kortet & bara "OH...ROOOOSA... GLITTER... PRETTY".
Oh well, one out of two isn't too bad! Själva festen då... tack & lov inte någon hejvild tillställning med 15 sockerhöga ungar som sprang runt med tårta i håret. Visade sig nämligen att det bara var vi, födelsdagsbarnet & hennes mamma + våra vänner Stephane & Christina. Det gick alltså att både njuta av maten & hålla en vettig konversation, plus på den! Fick också återigen bekräftat att jag är lilla Es stora favorit, Christina & jag blev nämligen ombedda att gå upp & hämta henne efter hennes tupplur & när jag kom in i sovrummet sprack hon upp i världens leende. Sen fick hon se Christina vilket resulterade i omedelbar gråt & kommandot "GO" följt av ett pekfinger riktat rakt mot Christina. Alltså... jag tyckte så synd om henne, för det var ju bara så himla ovänligt, men samtidigt måste jag erkänna att egot får en kick av att stå på innelistan! Lite som om någon har en besvärligt hund som alla andra är rädda för & så bestämmer den sig för att du är världens mest underbara. Det känns rätt fint att bli bekräftad av någon som är erkänt svårflörtad! Hm, fast det är kanske för att jag är en rätt utpräglad tävlingsmänniska...
