Det smakade gott!

Tack för mat-tipsen, men det löste sig på det sättet att Paul förkunnade att han skulle komma hem med middag. Så det blev vegetariskt från en etiopisk restaurang & det gick faktiskt ner. Till & med så att jag tyckte att det var gott! Så himla skönt att äta något utan att det kändes helt fadd i munnen. Tror dock att en orsak till att det faktiskt smakade är att jag känner som om jag fått lite rättsida på alla känslor. Satte mig helt enkelt & ritade ett diagram med utgångspunkten hur jag mår just nu & alla faktorer som spelar in i de känslorna - press, jobb, familj & drömmar. Känns som om allt blev mycket klarare efter det & att jag faktiskt förstår vad alla känslor bottnar i. Så mycket skönare att ha saker & ting lite mer uppsorterade, än att bara hejvilt åka med den känslomässiga berg & dalbanan.
 
Vi kan alltså konstatera att distans & förståelse är viktiga beståndsdelar i att få mig att må bättre. Bara en sån sak som att jag har insett att den uteblivna aptiten inte är så himla konstigt - det är ett vanligt symptom som inträffar vid ett känslomässigt trauma. Som jag faktiskt får tillstå att veckans stora bomb var, åtminstone för mig & med de förutsättningar jag jobbar med just nu. I morgon känner jag att det får försöka vara en ny dag, en dag då jag återfår min vanliga röst - inte den gråtdarriga jag dragits med hela veckan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0