Vad jag pysslar med...
Jag har inte gått & dött, bara varit väldigt upptagen med något rätt viktigt - min visumansökan för att bli permanent boende här i Kanada. Vi har liksom tassat runt den här processen i flera år utan att ta steget, det har varit så många "om" & "kanske". Kanske att vi flyttar tillbaka till Sverige, men om vi får ett erbjudande att åka ut på ett riktigt äventyr... Så har det låtit & inget har blivit gjort. Fram tills nu, när jag tog mig i kragen & frågade mig själv vad jag verkligen ville & eftersom jag i nuläget inte vill flytta tillbaka till Sverige så känns det här som det bästa alternativet. So, nu har jag suttit & påtat ihop typ 30 sidor fotobevis för att styrka vårt förhållande, samt laddat ner alla våra flygbiljetter från 2009 till idag. Jag har printat papper för polismyndigheten i Sverige (måste bevisa att jag är tidigare ostraffad) & i morgon ska jag beställa en tid hos doktorn för att röntga lungorna så att jag kan bevisa att jag inte går & dras på tuberkulos. Ni hör ju hur omständigt det är... men jag känner att jag har haft himla vind i seglen den här veckan & att jag verkligen fått så mycket gjort!
Till er som aldrig någonsin kommer att behöva gå igenom den här processen vill jag dock säga "Grattis"... Till er som sitter/har suttit i samma båt "Jag känner med er".
Kommentarer
Svar:
Tack snälla du! Nu tar det ju si så där TVÅ år (jo på riktigt) innan jag vet resultatet, men det är skönt att någon kommer att hålla tummarna för oss åtminstone delar av den tiden. :)
Sen får jag passa på att säga grattis på födelsdagen också!
Ida
Svar:
Nej, det är helt sjukt - speciellt som jag inte kan lämna Kanada under den perioden... Men det är vad som krävs för att Paul & jag ska få vara tillsammans, så det är bara att köra på & inte försöka tänka så mycket på att jag är "fast" här nu.
Ida
Svar:
Eh... ja, alltså jag KAN lämna Kanada, men då garanterar de inte att de släpper in mig när jag försöker komma tillbaka. So, rätt fast med andra ord. Känner att jag kanske överskridit gästfriheten lite om jag kraschat på din soffa i 1.5 år eller så. :)
Som sagt, inte optimalt men nöden har ingen lag. Vi trodde att vi skulle vara utomlands vid det här laget, det skeppet gick inte & det här är det enda kvarvarande alternativet om vi inte vill flytta till Sverige & börja om från scratch med Paul utan jobb... Så allt besök är MYCKET välkommet under de kommande +700 dagarna!
Ida
Svar:
Ja, speciellt som din lägenhet inte riktigt är tillräckligt stor för att sysselsätta mig hela den tiden. Finns ju liksom en gräns för hur länge jag kan tvinga dig att sätta upp tavlor etc. Att Paul har ett jobb känns också ganska viktigt - för mig, tja... jag kommer troligtvis att skola om. Är så sjukt trött på geologi att det inte finns.
Ida
Svar:
Japp... två år. Blir så när man söker "inom landet", söker man utom landet (så i London, UK, om man är svensk) tar det cirkus ett år. Fast då måste man ha laglig status på annat sätt om man vill vara i landet & det har inte jag från & med september. Vilket hade inneburit att jag fått sitta hemma hos farmor i ett år. Älskar farmor, men att vara i från Paul ett helt år känns inte aktuellt.
& nope, inte korsa gränsen. Så det blir till att semestra inom Kanadas gränser. Tur att det är ett stort land & inte typ Andorra! :)
Ida
Svar:
Paul & jag har fnulat lite & nu tänker jag grafisk design. Vill jobba med något kreativt.
Ida
Svar:
Fast vi har ju nyval till hösten & jag kan liksom bara inte tänka mig att han får sitta kvar efter det! Å andra sidan... jag hade ju ljugit om jag sagt att jag inte kommer att sakna honom, för underhållningsvärdet har varit enormt! :)
Ida
Svar:
Typ formgivning - jag vill ju jobba med något kreativt, för det känner jag att jag saknar i mitt liv just nu!
Ida
Trackback