Mera kött!

Vissa dagar känner jag verkligen inte för att något alls, all mat måste kämpas ner, andra dagar hade jag velat vara ett lejon på Serengetis slätter - så att jag hade kunnat äta en hel gnu till middag. Lite så var det idag. Jag bara "KÖTT, KÖTT, MERA KÖTT". Så jag snurrade in på Loblaws, lika hungrig som vampyrerna i Twilight, med ett mål i sikte - gris med ben. Vilket jag först inte hittade i kyldisken, något som nästan resulterade i ett synbart utbrott. Fläskkarée utan ben fanns det minsan i överflöd, liksom fläskfilé, men de alternativen var total ointressanta. Ungefär lika intressanta i middagssammanhang som toapapper. Tillslut hittade jag en bit med ben undanskymd i en vrå & det är det närmsta jag varit att någonsin krama en bit vacuumpackat kött. Ja, jag inser ju när jag skriver detta att det låter helt vansinnigt, men jag tänker att det helt enkelt måste ha varit något i benet jag ville ha. Typ som den gravida kvinna jag en gång hörde talas om som fick som craving att slicka på smutsiga bilar... låter ju oerhört kontraproduktivt ur en hälsomässig aspekt, men jag gissar att hon helt enkelt saknade någon typ av mineral som hon fick i sig genom bilslickandet. I vilket fall... jag fick min gris till middag - lycka!
Speciellt ihop med det som kan vara min största kökshittepåtriumf någonsin: pestoedamame. Saladen la jag på mest för syns skull, den var rätt ointressant i sammanhanget. Kött & grönt klägg var det enda jag egentligen hade ögon för. För den skarpsynte, japp, coca-cola burk i bakgrunden... hämningar, ut genom fönstret idag! I fall att ni bara "Ida, taskig bildkvalité", jo jag får ju ge er det. Det är bara det att tillrättalagda, stylade, matbilder inte riktigt kändes aktuellt idag - inte när jag helt Gollumivrigt väntade på att få konsumera hela jätteportionen.

Kommentarer
Postat av: Camilla

Hahaha, begären och alla jäkla hormoner ställer till det ibland. Och inte att förglömma - humöret! 😘

Svar: Ja & jag känner lite att eftersom jag i regel inte har några kravings, utan snarare anticravings, så blir suget något så grymt stort när det väl är något jag vill äta. Det äs så där så att jag liksom får svårt att fokusera på något annat.
Ida

2014-05-17 @ 08:15:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0