Paul är tillbaka!

Åh så himla skönt - Paul är tillbaka! Han trillade in vid midnatt igår efter att ha åkt tåg hela vägen från Ottawa & jag satt i soffan & bara ivrighetsstudsade den sista halvtimmen innan han kom innanför dörren. Jag VET att vi inte direkt varit ifrån varandra i 100 år, bara från i torsdags, men livet är så mycket roligare när jag har min vapendragare här! Något som katterna tydligen också tycker, Paul hann knappt sätta ner en enda sko i hallen innan fru & katter helkroppstacklade honom från alla håll & kanter. Katterna blev så i gasen att de till & med startade en spontan fight med varandra, lite som småbarn som vill att den nyss hemkomna förälderna ska se DEM inte de andra i familjen - med följd att syskonhårstrånd börjar yra i luften. Stackars Paul var trött, men jag var så uppskruvad att jag höll honom vaken till klockan var efter 1 med att hysteriebabbla om allt som liksom lagrats upp i mitt huvud medan han var borta.
 
Idag firade vi hemkomsten med brunch på en riktig diner - eller greasy spoon som de kallas här. Tänk er något direkt från en amerikansk film - galonklädda bås, kaffekoppar som fylls på konstant, sportbilder på väggarna & billiga servetter ur servetthållare i krom... Noll fancy faktor, men väldigt genuint & mättande! Efter det gav vi oss ut på ett litet äventyr, spontankörde ut till en liten stad jag aldrig varit i tidigare, vandrade runt & åt världens godaste seafood pasta. Det var liksom en helt perfekt dag från början till slut - så när vi rullade tillbaka in i Toronto till skenet av alla Victora Day fyrverkerier kändes det närmast lite Disney över det hela! 

Kommentarer
Postat av: Trillingnöten

Underbart välkomnande!! Ja, men visst är det så! Jag kan tycka att det är SÅ skönt att vara ifrån varandra, eller i tanken i alla fall. Ibland behöver man vara själv och jag drömmer ibland om en eftermiddag utan man och barn :) Men så kommer den dagen då det faktiskt sker. Och allt blir liksom bara: VAd nu då? Det var ju inte alls lika roligt och härligt som jag föreställt mig! Hahahaha. Och så kommer man på massor med saker man vill prata om och säga så klart :)

Svar: Nej inte ett dugg kul! Mammut blir dessutom alldeles omöjlig när Paul är borta, det gnälls liksom konstant. Jag försöker täcka in, men han behöver sitt Paul gos för att vara tillfreds. :)
Ida

2014-05-19 @ 19:25:18
URL: http://vilsnajollen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0