Not so jolly...

Vi tog en tur med bilen tidigare idag, för att hämta upp lite nödvändigheter samt inhandla ytterligare julklappar. Vi har ju redan fått iväg en laddning paket till Sverige, men behöver skicka ett par till & nu börjar jag känna mig lite stressad över det hela. Ingen jättebra kombo med tanke på att vi klarat av de "lätta paketen" & nu är det de svårare som kvarstår. Inte bara så där att det handlar om folk som vi vill ge något jättefint & perfekt/är omöjliga att komma på något vettigt åt, utan kanske mer för att relationen till en del av dessa personer inte är helt okomplicerad. Då kommer de lysande presentideerna inte direkt flygande. Så jag kunde riktigt känna hur jag blev grinigare & grinigare tills dess att jag tillslut var så grinig att jag inte VILLE något mer. Den största roten till all denna grinighet är dock att jag känner mig så himla stressad & ledsen över en specifik person. Det här är någon som jag stått jättenära, en sån person som jag tidigare aldrig ens drömt om att utesluta från "julklappslistan". Det skulle i princip ha varit för att jag hade fått en hjärnblödning - aldrig annars. Förra julen var allt redan rätt dåligt mellan oss, men vi köpte ändå en laddning julklappar som levererades. Det enda vi fick i retur var att vi från en annan part fick reda på att personen i fråga huggit oss i ryggen något helt episkt. Huvudet säger "klipp all kontakt", vilket vi gjort, men hjärtat gråter & spanar ändå in julklappar som vi sedan bara går förbi. Det är ju hemskt dumt att bli ledsen över materiella ting som inte ens har en koppling till oss, men det känns i alla fall i kroppen när jag ser något som hade varit perfekt, något jag tror att den personen blivit jätteglad för, & så får det ändå inte följa med oss hem för att slås in i paketpapp...
 
Slutade med att vi åkte hem med halvt oförrättat värv & sen bäddade jag ner mig i soffan med en tröstburk jul-coca cola. En väldigt klen tröst kan tyckas, men lite socker senare kunde jag häva mig ur min bubbla av ledsamhet & ta itu med allt annat som stod på min to-do-lista. Vissa dagar kan jag slita mitt hår över allt som finns att göra här i huset, men en sak är säker - när allt känns lite jobbigt så kan det vara fruktansvärt hjälpsamt att leva i en byggzon. Det finns alltid någon spik att hamra in med lite mer kraft än vad som egentligen krävs!

Kommentarer
Postat av: Alex

usch så sorgligt! Även om jag inte vet vad det handlar om, så har jag varit med om liknande och förstår situationen. Skickar lite kramar

Svar: Tack för kramarna. Det är så hemskt jobbigt när ett viktigt förhållande skär sig totalt & i det här fallet kan jag bara inte se hur vi någonsin ska få ihop det igen. Dels för att personen i fråga är otroligt konflikträdd & alltid flyr från all typ av diskussion, dels för att jag nog aldrig känt mig så sviken i en relation tidigare. Har gått rätt bra med tid sedan "incidenten" som satte igång det hela, men jag blir fortfarande fruktansvärt upprörd & arg när jag tänker på det... så för en gångs skull vågar jag inte tänka "tiden läker alla sår" som jag brukar.
Ida

2014-11-24 @ 07:44:26
URL: http://www.swedeoncrete.blogspot.com
Postat av: ingrid

:-( tråkigt när det blidr så fel. Vet hur det känns att vackla mellan ilska och sorg och den kärlek som alltid finns kvar. Och känslan av inte förstå framförallt. Varför det blivit så fel. Vet ju inte heller vad som hänt men kan relatera till alla känslorna!

Svar: Ja fy, det är jobbigt när det finns så mycket historia & fina minnen - mycket lättare om man bara kunnat vara ledsen & arg! Oftast går det ju bra, men kring födelsedagar & jul känner jag hur det jobbiga liksom börjar krypa in från hörnen. Fullt förståeligt med tanke på att den här personen varit del av alla högtider i hela mitt liv, men å vad jag önskar att jag inte var lika lättpåverkad.
Ida

2014-11-24 @ 14:23:46
Postat av: M

Vet hur det kanns (ursakta franvaron av prickar :) och om man lyckas kanna sig relativt ok under stora delar av aret sa ar det emotionell bergochdalbana vid sarskilda hogtider, fodelsedagar, jul eller andra viktiga datum som man forknippar med de har personerna. Jobbigt som tusan, men det brukar hjalpa mig lite om jag tanker pa vad alternativet ar, dvs det dar som jag i min nostalgidimma langtar efter skulle inte ga att fa idag. Inte pa samma satt, det har liksom gatt for langt, oacceptabla beteenden, harda ord och sa mycket sorg som dessa personer orsakat. Nej.

Vet att det ar skitjobbigt, och en stor sorg, kram till dig.

Och sen, nu nar jag anda ar igang med mitt romanskrivande ;) Det har med att inte ha besok direkt nar bebisen kommit. Vi gjorde sa med bada barnen, bade pa bb och hemma. Det var det basta vi gjort, vilken fin start vi fick. Dels med det forsta barnet, nar man ar alldeles ny och ovan och ska forsoka hitta det som funkar for er och er bebis. Ar precis som du, vill inte ha spontana besok, (kontrollfreak hehe) vill kanna att jag ar i ordning och mitt hem likasa. Haha, lite stort, men san ar jag. Och att da, nar det har nya livet med bebis och allt tar sin borjan, att da behova kanna att man ska ha koll pa hem och sig sjalv och dessutom underhalla gaster, nej tack.

Den dar forsta tiden ar sa kort och fantastiskt och omtumlande och det ar sa fint att fa den bara for sig sjalva. Kan tillagga att det inte mottogs sa positivt av slaktingar, men vi stod pa oss och det var det vart. Nar andra barnet kom visste de vad de hade att vanta sig, men visst fick vi lite kommentarer pa det anda. Sta pa er om det ar det ni kanner att ni vill gora :) Kram

Svar: Du har helt rätt - även om vi skulle mötas upp för jul så som det var innan så hade det ju inte varit samma sak. Då var det ju otvunget, roligt & utan underliggande malströmmar... så som det ska vara! I nuläget är det definitivt bättre att fokusera på det som gör oss glada & ger positiv energi istället för magont. Men som sagt, det är jättejobbigt.
Så skönt att höra att "babybubblan" fungerade för er. Känns bara jobbigt att tänka sig en massa folk här i början, för mig hade det bara inneburit extra stress. Har dock haft dåligt samvete för det, men det är väl bara att stå på sig & tänka att det viktigaste i det läget ändå är att vi som helt ny liten familj känner oss bekväma.

Kram!
Ida

2014-11-25 @ 16:37:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0