MsBree

Jag gör ju inte speciellt många knop nu i dagarna, så kommer jag mig ut så går färden nästan helt utan undantag till affären ett kvarter bort. Alltså, affären där jag köper garn & tyger & där kvinnan som kallade mig "huge" jobbar. Vi kan väl kalla henne "The Mountain That Cuts Fabric" (TMTCF). Idag behövde jag köpa något så udda som blyvikter för gardiner & tvingades således be om hjälp med att hitta den sektionen i affären. Hon visade vad de hade & råkade i processen riva ner en rulle med tråd. Jag dök efter & fick precis tag på den innan den rullade in under en hylla. TMTCFs reaktion "WOW - you can still bend! I would never have thought so!". En del av mig ville gråta lite på fläcken (den del av mig som tyckte att det var en god idé att ställa sig på vågen i morse) men en större del är tack & lov helt fascinerad över hennes brist på takt. Så där så att jag lite längtar tillbaka dit bara för att se om hon lyckas prestera igen. Hade liksom kunnat förstå det hela om hon varit inkvoterad som ett del av ett sysselsättningsprogram, men hon är himla duktig på sitt jobb & kan typ allt om tyger så jag tror inte riktigt att bristen ligger där. Undrar lite hur de umgås i hennes familj, om de alla bara vräker ur sig allehanda observationer & åsikter utan att någonsin tänka sig för?

 

TMTCFs pappa - Honey, this turkey taste like road kill.

TMTCFs mamma - Well at least it looks more appetizing than your acne.

TMTCFs pappa - Anyway, TMTCF, you should be grateful that the turkey taste the way it does, you don't really need to pound on more!