MsBree

Känner mig ungefär som tidernas tråkigaste människa just nu. Har mått rätt dåligt hela veckan & kroppen har hanterat det genom att försätta mig i ett mer eller mindre konstant tillstånd av dvala. Idag vaknade jag tex vid halv tio, åt frukost & kraschade fram till halv tre då Paul (som jobbade hemma idag) kom & baxade upp mig eftersom jag ju var tvungen att få i mig något lunchaktigt. Tack & lov blev det lite bättre efter det & jag klarade av att i alla fall sitta uppe i soffan & tillslut även ta mig till hemförlossningsträffen. Som jag satt igenom utan alltför stora koncentrationssvårigheter, så jag väljer att se på det som en liten vändning åt rätt håll. För ska det fortsätta så här ända tills Baby C dyker upp kommer ju livet att bli fruktansvärt trist här i huset. Lite som om Paul helt plötsligt börjat dela boende med en långvårdspatient... På den mer positiva fronten - pratade med Elisabeth efter informationsmötet & fick reda på att allt sett prima ut på ultraljudet. Vi visste ju redan att Baby C (som numera går under smeknamnet Cold Steel eller "vår lilla Zoolander") låg åt rätt håll men det var skönt att höra att alla andra tester också såg bra ut.