Jaja det är lite töntigt... men så sött!

Så här ska vi ju inte hålla på... men när Digby sitter på andra sidan bordet från mig & "pratar" då blir det väldigt svårt att inte dö sötdöden & kasta ut allt som heter "inte skämma bort katterna" genom dörren.
Eller så är det bara Paul & jag som tycker att det är så himla sött att han vill sitta med vid bordet & vara med i allt som händer... Men i så fall får vi väl vara de tokiga kattmänniskorna som förser den minsta familjemedlemmen med en matchande kopp (fast med lite mjölk istället för te) & sedan suckar i kapp över hur urgullig vi tycker att han är!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0