Lovande!
Barnmorskan som håller i vår föräldrakurs har av naturliga skäl pratat rätt mycket om smärta. I korta drag har det låtit ungefär såhär "You have to embrace the pain, be one with it and absolutely do not get tense. Or... you could have an epidural". Av lite olika skäl vill jag inte ha en epidural, så jag har försökt ta till mig alla tips hon kommit med när det gäller "naturlig smärthantering". Jag har huffat & puffat mig igenom hennes övningar, tänkt på rogivande platser & försökt intala mig själv att det här kommer att fungera super när det väl gäller... Um, nu ikväll sköts den lilla övertygelse jag byggt upp i sank något alldeles. Jag skulle städa upp efter middagen & i återvinningsutrymmessyfte bestämde jag mig för att pressa ner en mindre konservburk i en större. Alltså, jag vet inte hur jag lyckades - men på något vänster gick denna enkla övning något så in i helvete fel & min högra tumme förvandlades till totalt blodbad. Jag skrek & Paul kom sättandes & släpade iväg med mig till diskbänken & placerade tummen under iskallt vatten. Sen sprang han iväg för att hämta plåster & rengöringsprylar. Han återvände med väteperoxid & alkohol, skvätte på den ena först & sen var hans plan att följa upp med alkoholen. Jag pep "Men du... kan vi skippa alkoholen?", men Paul menade på att det var det allra bästa sättet att se till att få rent såret, skruvade av korken & tog tag i min hand för att hälla på helveteselden. Jag tappade det totalt, fixade helt enkelt inte tanken på hur ONT det skulle göra. Så jag började tjuta som en stucken gris - tårarna sprutade, snoret rann & jag liksom föll ihop till en liten urvriden disktrasa. Det krävdes att Paul ställde undan flaskan, lovade att "inte göra mig illa med alkoholen" samt 5 minuters kramande innan jag tog mig samman igen...
Så det här med förlossningen - kommer ju gå prima baserat på den här lilla övningen i smärthantering! Så länge jag lyckas pricka in en något mer känslomässigt stabil dag samt om någon förser mig med en flaska icke-medicinsk alkohol under processen...
Kommentarer
Svar:
Först av allt, stor kram till dig!
Nej, det här med graviditeter är ju något som ofta utmålas som något så fint & underbart. En tid i livet då man ska gå runt & mysa över det där lilla livet. Lite som om man satt likhetstecken mellan "gravid" & "baby" & så är det ju faktiskt inte. Mycket tror jag att folk romantiserar det hela EFTER att de fött barnet, de är så himla betuttade i sin lilla baby att de där 9 månaderna plötsligt ter sig hemskt mycket bättre. Det VÄRSTA jag vet är när jag sagt att jag tyckt att det hela varit skit & fått tillbaka "Men när du har din baby i famnen kommer du vilja ha en till på direkten". Ursäkta... men tror ni att jag är helt instinkts-styrd?! Det kommer att krävas MYCKET diskussioner & betänketid om jag frivilligt ska utsätta mig för detta igen. Usch, blir arg bara av att tänka på det.
När det gäller förlossningen låter det som vi tänker rätt lika där med - köpte in havrekuddar igår (de man micrar) & har dessutom gett barnmorskan OK på att köra med sterila injektioner i fall att det behövs. Ska tydligen göra grymt ont i ett par minuter, men sen är all annan smärta blockerad någon timme efteråt. Jaja... vi får se. Lever väl i ärlighetens namn lite i förnekelse när det kommer till själva "ut-biten". Lite som om det är någon annan än jag som ska göra det jobbet. :)
Ida
Svar:
Åh tack! När det gäller med att vara ärlig med mina känslor här på bloggen så är det ju absolut så att den fungerar som en ventil när allt känns jobbigt! Hade känts helt galet om jag målat upp någotslags idyllisk graviditet när jag verkligen inte känner så.
Sterila injektioner kan du läsa om mer här (vi kommer att använda tens också om det behövs):
http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Behandlingar/Icke-medicinska-smartlindringsmetoder/
Känner att någon minuts intensiv smärta är bättre att ta än timmar av lidande. Sen när det gäller barnmorskorna så fungerar det här så att jag ringer min huvudbarnmorska när jag känner att något är på G. Hon kommer då hem till oss & kollar läget (de kommer först hit vecka 37 på hembesök). Är jag "igång på riktigt" stannar hon genom resten av förlossningen (antingen den sker hemma eller på sjukhus, det får man välja själv). I slutet av förlossningsarbetet ringer hon in ens "andra barnmorska" som då kommer & hjälper till ända tills babyn anländer. Känns så himla bra att jag vet att jag kommer att få ha med mig dem genom det hela - så länge jag inte väljer epidural i ett tidigt skede. Lagen säger nämligen att vården då måste övergå till en läkare & är det då långt tills babyn är beräknad åker de därifrån & återvänder inte förrän jag är närmare 10 cm. Så jag vill VERKLIGEN inte ha epidural, vill mycket hellre ha Mitra & Elisabeth med mig!
Ida
Svar:
Nej men vad jobbigt! Kan tänka mig att det lätt blir så dock när du varit iväg på en så spännande, solig, resa & sen landar i regngrått höst-Sverige. Skönt i alla fall att det släppt nu!
Dagtid fungerar det vilken dag som helst den här veckan, möjligen med undantag onsdag - så bestäm du vad som fungerar. KRAM!
Ida
Trackback
