MsBree

Jaha, så efter förra inlägget började Paul & jag prata om det här med traditioner. Mer specifikt då att jag inte tycker att kanadensarna är speciellt bra på dem. Paul försökte försvara sig med att det ändå inte är SÅ dåliga, medan jag kontrade med att de har en massa röda dagar då de inte gör ett enda jotta (förutom att dricka öl då...). Det här rullade vidare till att handla om julen, hur jag tycker att vi i Sverige är så mycket bättre på att få till det juligt & så Kalle Anka... Hur fint det är att julvärden vänder sig till de som är ensamma på julen & hur de genom Kalle Anka kanske ändå på något sätt känner att de är del av en större helhet. Här gav Paul med sig & erkände att det var rätt fint & att han önskade att det fanns något liknande här. Nu hade ju diskussionen kunnat få ett slut i & med att vi var ense i frågan, men Ida kände för att dra det ytterligare lite längre & så kom Findus jultallrik in i samtalet. Hur Kalle i alla fall ger mig en liten tröst i att alla ensamma för en stund kan fly sina jultallrikar. Paul hade ju aldrig hört talas om det här, så jag googlade för att illustrera & så dök den här bilden upp på skärmen... Alltså, jag tappade det helt - ni vet sån där hysterisk skrattgråt. Å andra sidan reagerade Paul på samma sätt, så jag behövde inte känna mig som den enda galna människan i huset!

 

Nejmen den här söndagen började ju riktigt, riktigt, starkt. Blir spännande att se vad hormonerna kommer att bjuda på här näst. Fast lugnar det ned sig lite & slutar här får väl slutsatsen ändå bli att saker & ting kan vara bra mycket värre än en utebliven babybricka!