MsBree

Mammut & Digby hamnar i luven på varandra lite då & då, oftast bara skämtsamt & lite småtokigt men ibland tänder det till på riktigt. Igår hade de en dag då de tydligen gick varandra alldeles på nerverna & de slogs hejdlöst om vem som skulle få sitta i badrumsfönstret. Det här gjorde att båda tyckte hemskt synd om sig själva, vilket gjorde att Digby - som vanligtvis klarar av att vara för sig själv i kanske 5 minuter inte kunde vara utan mig över huvud taget (om han nu inte gick tillbaka till badrummet för att försöka trigga igång ytterligare en fight). Mammut är mycket mer självständig, men när jag stod ute i köket på kvällen kom han & riktigt bad om att få bli upp-plockad. Det här händer inte så jätteofta, att han verkligen ber om det, så jag släppte allt jag hade & plockade upp honom för lite kärlek. Det tog kanske en sekund, sen stod sockerråttan Digby på golvet nedanför med gigantiska ögon & bara "MEN VAD GÖR DU?! DET ÄR JU MIG DU SKA ÄLSKA!!!". Det peps, det gjordes patetiska försök att klättra upp för mitt ben & det liksom bara lyste liten kattångest ur de stora, stora, blå. Stod där med armarna fullt upp med Mammut & visste liksom inte vad jag skulle ta mig till - verkligen sliten åt två håll. Försökte lämna över Mammut till Paul, men för en gångs skull var det inte favoritmänniskan Mumin ville ha utan han kom springandes tillbaka till mig för mer armtid. Jag som precis satt ner Digby efter lite intensivkramande fick därför återuppleva hela dramat än gång till med sjukt svartsjuk liten Digby på köksgolvet. Lösningen blev tillslut att jag gick & la mig, med Mammut bredvid mig ovanpå täcket & Digby ihopkrupen som en liten boll mellan mina ben under täcket. Alltså, det är ju galet hjärtevärmande att vara så omtyckt - men jag kan inte låta bli att oroa mig lite över Digbys totala avundsjukesammanbrott... Jag menar, när Baby C kommer så blir ju mitt armutrymme än mer begränsat & bara tanken på att stackars Digby ska känna sig bortglömd gör att det värker i hjärtat. Han är ju min lilla sockertopp, den finaste katt jag någonsin haft förmånen att älska sönder & samman.