RAST - step one!

I inflyttningspresent fick vi en slant av farmor till att köpa oss en byrå, väldigt välbehövligt eftersom avloppsfloden i förra huset dessvärre helt förstörde de två vi hade. Si så där kul att lägga in sina underkläder i en möbel som stått & dragit in toalettvatten! Anyway, hade jag nu varit lite mer praktiskt lagd hade jag köpt en fix & färdig byrå & saken hade varit ur världen, men så fungerar inte jag. Står valet mellan något fint & färdigt & något som utgör en kreativ utmaning blir det väldigt lätt så att jag kärar ner mig i tanken att få skapa något eget. Så vi köpte på oss två RAST & jag har funderat lite fram & tillbaka vad det ska bli av med dem - så många möjligheter! Under tiden jag funderat på detta har vi vackert fortsatt att förvara alla våra kläder i var sin resväska på övervåningen, men igårkväll kände jag att det var läge att få tummen ur & i alla fall tåta ihop något provisoriskt så att vi har någonstans att gömma allehanda påt innan Pauls föräldrar dyker upp. Idag ser således vår ena RAST ut så här:
Bara målad med grundfärg än så länge, men det duger gott för stunden. Bara vi kan få undan lite av allt det pryttel som har exploderat i vardagsrummet så är jag mer än nöjd. Sen kan jag ta ordentlig färg samt mer pimp när saker & ting är lite lugnare här i huset. En sak som helt höll på att sätta käppar i hjulet för mig var dock att få dit beslagen. Att borra de nya hålen var ingen match, men skruvarna som kom med dem var alldeles för långa för lådorna. Så där så att de antingen stack ut 1.5 cm på insidan eller puttade ut beslagen på framsidan. Inget alternativ fungerade & jag kunde inte heller hitta andra skruvar av lämplig längd & började känna mig rätt frustrerad. Har så svårt för att inte kunna slutföra projekt & speciellt inte om det faller på en sån här dum sak som jag känner att jag borde kunna fixa, bara det att jag inte vet hur. Så jag skypade Paul som föreslog att jag skulle kapa skruvarna till lämplig längd med hans "dremel". Alltså, har ingen aning om vad det heter på svenska - men det känns som ett sånt där verktyg som män har & som vi tjejer aldrig blev intruducerade till i träslöjden. I alla fall, efter lite skypeinstruktioner från Paul fick jag till det - lagom skruv, för lång skruv.
Kändes så himla skönt att kunna fixa det här själv, inte behöva vänta på att Paul skulle komma hem & slutföra den biten som jag "inte klarade av". För så tycker jag att det så ofta har varit annars i mitt liv, att jag som kvinna sätts på att måla & göra andra sysslor som är "lätta", medan männen går igång med borrmaskiner & annat elektriskt & "verkligen fixar". Uppskattar så mycket med vårt förhållande, men jäklar i min lilla låda vad jag älskar att Paul alltid peppar, pushar & utmanar mig att ta tag i projekt som jag aldrig tidigare pysslat med/vågat mig på. Även om det nu bara råkar vara något så litet som att kapa en skruv!

Kommentarer
Postat av: Alex

Tycker de ser himla bra ut! Älskar verkligen att läsa om dina/era projekt, små som stora. Och de heter dremel på svenska också :)

Svar: Tack & vad bra - för projekten verkar aldrig riktigt ta slut kring oss. :) Nu har jag precis varit iväg & köpt lite garn för att försöka mig på att virka lite mat...
& vad bra att veta, hade verkligen ingen koll!
Ida

2014-09-08 @ 22:40:05
URL: http://www.swedeoncrete.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0