Nej men vi skippar nog tonåren...
Ja, jag hade nog vissa granattendenser i tonåren. Kommer ihåg hur jag kunde bli skitirriterad på pappa för att han andades för högt, när jag snäste ifrån blev han, förstås, arg vilket gjorde att jag blev skitförbannad, sprang in på mitt rum, smällde igen dörren för att falla ihop i en gråtandes hög. Allt detta kunde ta ca 1-2 minuter. Så här var det framförallt vid PMS, annars var jag rätt lugn =)
Näää. Sånt pysslade jag inte med heller (säkert förträngt nåt)! Jag läste mycket jag med. Gick väl på en och annan fest (tillåtande föräldrar) och flyttade hemifrån som 16 år (mamma skulle flytta till grannstaden och jag ville inte riktigt det...). Jag var säkert sur emellanåt (jag har ett jäkla humör ibland, men tyvärr handlar det inte bara om att vara tonåring, det är sån jag är :( ) Gapa och skrika åt föräldrar har aldrig varit min melodi heller. Nä. Jag fattar inte riktigt sånt om jag ska vara ärlig. VEM blir sån? HUR blir man sån? Kan nån tala om så att jag kan se till att mina ungar skippar den fasen?