När två timmar känns lite som två dagar...
Idag åkte Paul in till jobbet i absoluta svinottan så att han skulle kunna komma hem tidigare, så där lite efter fem. Allt gick enligt planerna tills han kom till tågstationen & insåg att han glömt bilnyckeln på sitt skrivbord i Toronto... Så nu sitter han & väntar på att en kollega ska komma in med den på ett senare tåg så att han kan köra hem. Alltså, det är säkert jätteförargligt för honom... MEN, alla som har tillbringat en heldag med en energisk liten kotte kan nog skriva under på att det känns sjukt DRYGT när man sett fram emot lite avlösning & så flyttas deadlinen helt plötsligt fram med två timmar. Så, ja, i det här fallet tycker jag mest synd om MIG. Tor & jag har så här långt ägnat oss åt att slå ihjäl tiden på följande sätt:
1) Klappa Mammut
2) Skrika när katten (av förståeliga skäl) fått nog
3) Brottats i sängen
4) Skrikit när man inte får bita mamma i kinden
5) Ätit morotsbröd
Sammanlagt 45 minuter... Tiden med baby går oftast väldigt fort, men det finns helt klart dagar som är undantag!
Kommentarer
Postat av: Malin C
Ojojoj vad jag känner igen mig i det där. Man har ju liksom planerat sin energi för att den ska räcka hela dagen så när klockan är 17:55 så är man ju nere på reservnivå! Känner mig som sämsta mamman ibland när man verkligen försöööker leka och låta engagerad men man känner själv hur urbota tråkig man är!
Svar:
Ida
Trackback
