MsBree

På vift i Toronto...

Det här med vikt...

Tor var relativt stor när han föddes, 3775g, som sen reducerades rätt rappt eftersom det tog någon dag innan mjölken kom in. Under de där dagarna tappade han 8% & sen har hans vikt konstant legat under medel. Kurvan är heller inte rak, den flackar lite - men det är ju rätt naturligt när invägningstillfällena är så pass utspridda som de faktiskt är. När det handlar om så här små individer kan en kissblöja & tiden för senaste amningen göra rätt mycket - 100 gram hit eller dit är ju inget för oss men för dem kan det röra sig om hel veckas förväntad viktuppgång. Fastän jag ändå pysslat rätt mycket med statistik i mina dagar så kan jag inte låta bli att stressa över att hans kurva inte löper parallelt med de utvecklingskurvor som WHO producerat & det här att han inte lägger på sig så mycket som vår läkare tycker att han ska lägga på sig... stress deluxe. Vad värre är att jag känner att vi inte får klara direktiv på hur mycket han faktiskt bör gå upp. Så här långt har vi fått/jag hittat följande information:

 

1) Dr A - Tor bör gå upp 1 oz (ca 28 g) per dag

2) Barnmorskorna - Tor bör gå upp ca 0.5 oz per dag

3) Dr A - Tor bör gå upp 200 g per vecka, men som minst 180g (han går upp cirka 110g)

4) Amningshjälpen - Viktuppgången per vecka bör ligga mellan 100-200g

5) Babycenter - Viktuppgången bör ligga på 1 kg per månad

 

Alltså, det går ju lätt att bli tokig för mindre! Det är en baby, ett koncept som vi dragits med sen urminnes tider, hur kan det inte finnas EN STANDARD som säger "Ditt barn bör gå upp mellan X & Y på Z dagar". Höll helt på att få krupp tills dess att Alex tipsade om att det kan röra sig om amning vs ersättning, alltså att vissa kurvor utgår från ett barn som får ersättning medan andra bygger på barn som helammas & följaktligen inte lägger på sig lika snabbt. OK, fine - det kan jag köpa - men jag tycker att det är riktigt dåligt att varken Dr A eller barnmorskorna har förklarat vilken referensbas de använder. Jämförs Tor mot ett underlag som bygger på barn som fått ersättning så är det ju inte underligt att han inte följer med i utveckligen lika snabbt. Men det suger ju att vi som föräldrar ska behöva gissa oss till vad som gäller eller inte. Dessutom, snacka om att lägga grunden för riktigt stressade förstagångsföräldrar som kanske inte vågar fortsätta med amningen. För oss är planen i nuläget att jag ska börja pumpa mellan amningstillfällena & sen "toppa upp" Tor innan han får gå & lägga sig för natten. Hatar att pumpa, men det får jag helt enkelt stå ut med under den närmsta månaden - för jag vill ju verkligen att Tors vikt ska ha ökat rejält till nästa besök. Sen får vi se om det räcker eller inte, men nu vet jag i alla fall att jag måste fråga vilken typ av data vi arbetar mot!

Lilla kotten... jag som trodde att det bara var gäss som tvångsmatas på rutin.

Vad fin han ar :)

Nu blir detta lite långt :P men men

De ÄR skitjobbigt som förstagångs mamma(förälder). Man är ju orolig för allt, minsta tanke på att någon ska vara "fel", att man ska göra fel... Super superjobbigt!

Men mitt bästa råd är att se på allmän tillståndet.
Är han glad och nöjd? eller verkar som om han inte är nöjd med maten (släpper bröstet och gråter mycket. Verkar inte mätt efteråt och liknande)? Verkar han ha ont i magen mycket (kan isf vara tex någon födoallergi/känslighet som skulle göra att han inte går upp)?

Om han är "hängig" allmänt slö och trött (även om bebisar sover jäkligt mycket emellanåt och de är ju helt normalt. Men om han liksom inte är "med" när han är vaken utan bara trött jämt). Ledsen mycket, inte verkar nöjd efter maten. Om han står HELT stilla under flera vägningar eller till och med går ner i vikt. Då skulle jag anse att de finns skäl till oro för att han inte får i sig det han borde.

Men om han är glad och pigg, aktiv (så mycket en tvåmånaders nu är) och växer (oavsett om de är lite i perioder), och dessutom följer övrig utveckling så borde allt vara ok.


En bebis i ett land som Kanada och två vettiga föräldrar svälter inte obemärkt. Det är verkligen ingen panik om han inte lagt på sig 200 g i veckan. Alla barn är, precis som alla människor, olika. Vissa är tjocka som små köttbullar med 8 veck på varje arm, andra är som små stickor. De brukar jämna ut sig längre fram.

Och av det man ser på bilderna så der han ju knappast ut som någon undernärd, utsvulten liten pojke!


Vet inte om det finns någon speciell anledning till att du/ni väljer att pumpa och mata ?
För annars skulle jag bara rekommendera att försöka amma mer om ni vill ha upp vikten (dessutom tömmer ju det brösten betydligt bättre = mer signaler till kroppen att göra mer mjölk). Erbjud bröstet även om han inte har "bett om det" än. Sitt och titta på en film och ha honom vid bröstet hela tiden så han kan äta hur mycket han orkar (sk "maraton amning). Amma vid minsta lilla signal (smackar, gapar, gnyr, "pickar" osv).


Hoppas du inte tar mitt inlägg som någon pekpinne eller så. Vet bara så väl hur de är att sitta där med en bebis och vara så orolig och allt bara känns piss jobbigt. Detta är råd som jag hade behövt höra när Isabella var riktigt liten.

kramar

Pump tycker jag personligen är ganska värdelöst (men det är väldigt olika hur kroppen gör med det där och hur man känner!). Jag kan inte få ur ens i närheten av så mycket med pump som jag får när jag ammar.

Nu i fredags var jag tvungen att pumpa eftersom jag var ifrån Isabella i lite mer än ett dygn, höll ju på att sprängas. Och trotts att jag pumpa länge och tills det knappt kom ut något så var mina bröst fortfarande typ 3 storlekar större än normalt. Så kommer Isabella kör en amning och swoops så har hon druckit upp såpass att jag är tillbaka på normal size.


Kan bara inte riktigt förstå hur pumpa skulle göra att han går upp mer än om du "bara" försöker pusha i honom lite mer genom amning? Tycker nämligen också att pumpa var ganska ordentligt jobbigt (gjorde ju det på heltid i sex veckor + lite då och då när jag varit borta från henne). Tips om du pumpar och det inte kommer så mycket, titta på Tor, lukta på något som luktar honom eller titta på youtubeklipp med bebisar som gråter ;) Låter knasigt men de triggar igång "släppa ut mjölken" homoner.


Ja de verkar galet hur dom stirrar på exakta siffror där! Jag har ju också fått så olika råd från BVC som var chockade att jag FORTFARANDE ammade när Isabella var 10 mån, och läkaren här som pushar stenhårt för amning i MINST två år. skitjobbigt i början tills jag började känna mig trygg som mamma och hittade det jag trodde på och valde vem jag skulle lystna på.

Om du vill ha lite mer suport och input så gå med i vår föräldragrupp på facebook "Nära föräldraskap OT" där pratar vi om ALLT (inte bara föräldraskap) och alla är väldigt respektfulla och stöttande.