Det här med att amma...
Jag hade jättemycket åsikter innan. Innan Isabella föddes och under hennes första halvår typ. "alltså när barnet kan gå och be om de själv då är de dags att sluta!" Nu är jag av en helt annan åsikt.
Ja nu kan hon gå, och ja hon kan be om de och de finns noll och inget äckligt i situationen. Att neka mitt barn mat (då hon fortfarande är väldigt svår med maten), mys och närhet när hon behöver det enbart för andra har åsikter om de finns inte i min värld längre. Mina bröst är hennes största trygghet, hon har alltid vägrat napp och har inga favorit gosedjur eller snuttefiltar.
Jag tycker de känns hemskt att tvinga henne att sluta, med massa tårar och jobbiga känslor "bara för att". Även om jag känner mig ganska så klar nu.
Vår läkare (och WHO) rekommenderar amning till två år så så länge kommer vi iaf hålla på och sen ska jag försöka dra ner/sluta om de går utan stora protester från lillan. Annars fortsätter vi tills någon av oss inte vill längre. Även om jag känner stort motstånd till att "tvinga" Isabella att sluta så är de viktigt (tycker jag) att man visar att även mammas känslor är viktiga och jag har rätt till min kropp. Tycker jag att de börjar kännas obekvämt eller jobbigt så måste vi sluta.
Ofta så hör jag att de är mamman som "tvingar" de på barnet. Att de är skulle vara något sexuellt med det eller att mamman vill behålla barnet som bebis. Har svårt att tro att de finns många sådana fall. Barn som inte vill amma visar de tydligt, de flesta "tröttnar" ju på bröstet när de finns annan mat istället. Men vissa, som min, tycker inte alls om de och visar tydligt att hon fortfarande behöver bröstet.
Visst skulle även jag reagera om jag såg en mamma amma ett väldigt stort barn, då de är så ovanligt. Men jag har inte längre någon åsikt om de skulle vara rätt eller fel. Om dom håller på väldigt länge så är jag ganska säker på att barnet själv vill sluta när denne tycker de är obekvämt på något vis.
Jag har inga barn själv, så kan inte veta säkert hur jag reagerar sen i framtiden. Men planen är väl 1 år kanske? max 2. Min systerdotter slutade självmant vid 1 år, ville bara ha vanlig mat. Har en bekant som fortfarande ammar både sina 3 och 5-åringar...
Tvärtom ser jag ingen anledning att sluta med något barnet verkligen vill "bara för att". Som sagt om mamman känner att hon "vill ha sin kropp tillbaka" eller av annan anledning känner att hon skulle vilja sluta är de ju en annan sak, men så har jag aldrig känt.
Jag kan vara borta en heldag, har varit borta två nätter utan större problem, känner mig inte överhuvudtaget låst. Och jag känner att i detta fallet, för oss, är de värt mer att tillfredställa Isabellas behov/önskan än att sluta för att andra tycker de är obekvämt.