Dr T igen...

Tor har varit lite ledsen under natten, så sömnen blev väl vartefter & vi är alltså ett rätt trött litet gäng här hemma idag. Det har dessutom kinkats rätt rejält - så det har blivit mycket runtbärande & vaggande. Så ringer telefonen & det är Dr. Ts assistent som bara "Dr T vill ha ett till blodprov från Tor, kom & hämta papperen för det" sen rabblar hon snabbt deras öppentiden & kastar på slutet in att det hela är för något som låter som om det börjar på "neuro" men jag hör inte riktigt vad. Så Ida googlar "infant neuro" & google bara "neuroblastom"... hjärtfrekvensen när sökningen kommer upp - inte helt i viloläge. Så jag bröt ihop lite & ringde Paul sa att han var tvungen att ringa upp Dr Ts kontor & höra vad det hela egentligen handlade om. Visade sig att han hade normala, men lite låga, värden på "neutrophils". Så absolut inget att oroa sig för & Dr T ville bara dubbelkolla en sista gång (det här är prov nummer tre, det första låg precis på gränsvärdet). Det här lilla livet... bara tanken på att han inte skulle må helt hundra eller ännu värre, verkligen vara jättesjuk, får mig att uppnå stressnivåer som jag inte riktigt upplevt tidigare i mitt liv.
På ett sätt är det ju bra att han blir kollad & dubbelkollad för att se att han verkligen mår bra, men åh vad jag önskar att det här är ALLRA sista gången vi ska behöva ha med Dr. T att göra för jag tror på riktigt att jag aldrig stött på en enskild individ som har fått mig att stressa något så obarmhärtigt mycket som vad hon gör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0