MsBree

Av alla fina barndomsminnen jag har så ligger den katt vi hade då jag växte upp mig enormt varmt om hjärtat. Katten Jansson var en otroligt tålmodig svartvit bjässe till katt som älskade att krypa in i vardagsrummet på mitt dockskåp, alltid satt med vid middagsbordet & älskade majs med en enorm frenesi. Han var så fin att jag fortfarande blir tårögd när jag tänker på honom - 13 fantastiska år fick vi ha honom hos oss & han äger för evigt en bit av mitt hjärta. Lika starkt som jag känner för Katten Jansson känner Paul för sin barndomskatt, Gummitch, som föddes samma år som Paul & gick bort det år han var 18. Fantastiska, underbara vänner som fanns där i vått & tort - lekkamrater, förtrogna, medskyldiga... & det känns så fint att Tor förhoppningsvis kommer att få växa upp med TVÅ små luddiga bästisar! Redan nu, när Tor ändå är rätt okattvänlig (stackars deras öron), hängder de ändå med på allt som händer kring honom. Mammut kommer gärna & lägger sig i soffan med oss, så att han tar på både mig & Tor & Digby... tja, Digby är lite av Tors personliga skugga. Där Tor är, där är Digby i regel också.