Rekordsnabb humörsvängning!

Igår & idag har jag gått runt & varit rätt fly förbannad - först på hur problem kring graviditeter & förlossningar inte pratas om - eller om det nu görs, hur samhället bagatelliserar & normaliserar eländet. Sen på kanadensisk administration. Den första, & främsta anledningen, till min ilska förtjänar ett eget inlägg så det tar jag sen. Den andra anledningen... Men alltså, kanadensisk adminstration i ett nötskal. Fick ett brev från "Ministery of Goverment Services" som bara DU HAR MISSLYCKATS MED ATT REGISTRERA DIN NYFÖDDA - DETTA SKA SKE INOM 30 DAGAR! Vilket alstrade lite lätt panik från min sida, det är ju trist om Tor får dras med problem genom resten av livet bara för att vi hade fått för oss att vi hade ett år på oss för sagda registrering. Efter x-antal minuter i telefonkö efter telefonkö visade det sig dock att vi trots allt har 1 år på oss. Brevet som skickats ut var någon form av automatisk påminnelse som "roligt nog" angav fel information... ?! Jag bara "Men varför skickar ni ut det då?" & svaret blev att "För att det sker automatiskt, men oroa dig inte - det blir inga påföljder för att ni missade 30-dagarsstrecket för det finns ingen lagstiftning som säger att det måste ske inom den tidsramen". ORKA.
 
Men mitt i allt det här, när det på riktigt kändes som om jag skulle få en propp i huvudet & trilla ner död på backen, så hör jag hur brevlådan skramlar till. Jag börjar faktiskt tro att det finns någon liten postgud där ute som bara "Oj, nu har Ida det lite jobbigt - paket!". För när jag öppnade dörren möttes jag av två vaderade kuvert. Ett från mina fina gammelmostrar som skickat ett ursött bestickset åt Tor & ett paket från bästa Matilda. Som inte bara stickat ett gäng söta sockor åt Tor utan även gav honom hans allra första väggdekorationer! Hade bara en ram som passade, så jag fick inte upp båda bilderna - men bara att få slå in en spik i väggen hjälpte rätt bra mot den kvarvarande ilskan & så fort den här karamellen väl satt uppe kände jag hur glädjen återigen flödade in i mitt liv!
Men hur fint att ta sig tiden att måla en personlig tavla åt knyttet?!
En sån härlig färgklick i Tors lilla hörna av sovrummet & verkligen balsam för själen en dag som denna. Alla fina saker som folk har skickat... hjälp vad det värmer i hjärtat & nu längtar jag något helt intensivt efter att få börja ta tag i Tors rum på ovanvåningen så att vi kan få till en liten mysoas till honom! Får ta & kanalisera lite av den tidigare ilskan när det väl kommer till att riva ut köksskåpen som fortfarande sitter uppe i det rummet - känns som om det gått på nolltid om jag bara kunnat uppbåda lite Hulken-känslor när det väl gäller!
 
Uppdatering: Nu är jag säker, det finns en postgud. Det knackade nämligen just på dörren, stort blått paket från Sverige! Fast den här gången är det från farmor, så nu får jag hålla mina öppnings-sugna fingrar i styr tills Paul kommer hem. Räknar nämligen lite med att det kan finnas en chokladkaka eller två till honom i lådan & då måste han ju få vara med & dela på glädjen!

Kommentarer
Postat av: Jo

Jättefin! Och verkligen färgglad =)

Svar: Han har legat & tittat på den med stora ögon! :) Så sött när han ser saker & blir glad av dem!
Ida

2015-01-19 @ 21:50:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0