Screaming BLOODY MURDER!
Det finns saker Tor ogillar & så finns det näs frieda... Vilket ju är lite otur, för näs friedan är det absolut bästa sättet att råda bukt på Tors pågående snorproblem. Men som sagt, hjälpen uppskattas föga. Ungen blir liksom helt IFRÅN sig så fort näs friedan ens kommer i närheten av hans lilla ansikte. Han beter sig så som jag föreställer mig att Charlotte Perrelli gjort om Svenska staten lagstiftat att Crocks hädanefter var det enda godkända skodonet. Det skriks på ett sätt som indikerar mord, samtidigt som han är så täppt att han knappt får luft, & det känns ju sådär i föräldrahjärtat kan jag meddela. Värst hitintills var det dock vid halv sex imorse då han väckte både sig själv & oss med sitt snörvlande... Bort till skötbädden, fram med näs friedan & så... nada, snoret satt fast så hårt i näsan att vi liksom bara kunde se att det var där men inte få ut det. Saltlösning, som jag läst skulle hjälpa vid situationer som denna, hade vi naturligtvis inte hemma så eftersom nöden är uppfinningarnas moder & bröstmjölk rekommenderas till typ alla babyproblem tänkte vi att vi kunde använda lite av den varan istället. Um... det här visade sig svårt av tre anledningar:
1) Bröst är inga precisionsredskap
2) Babynäsborrar är löjligt små måltavlor
3) & de blir ta mig fan nästintill omöjliga att pricka när näsborreinnehavaren har noll intresse av att vara still
RESULTAT - hysterisk baby med mjölk över precis hela ansiktet. Kände mig så där lagom "mum of the year", men Paul lyckades liksom svepa ner lite mjölk i nosen på kotten & sen kom snoret upp... om inte till ljudet av himmelska körer så i alla fall till skrik som var betydligt mindre täppta än innan. Tveksam vinst för oss där, men liten lugnade i alla fall ner sig efter det & bjöd till & med på ett litet svajjigt leende. Lilla kotten... & till veckan står nytt blodprov på schemat, ytterligare ett tillfälle att få må riktigt dåligt över någon annans lidande.
Så här harmonisk var han INTE under morgonens snorprövning & lär väl heller inte vara under blodprovet - så jag kan bara inte föreställa mig hur hemskt det varit om han verkligen hade haft något att gråta över. Som att bli omskuren - ni minns kanske att jag
skrev om det innan Tor föddes. Well, jag tror att både Paul & jag hellre tagit kniven än låtit den komma åt honom. Lipar jag över ett litet nålprick på en häl finns det liksom inte på kartan att jag pallat att omskära honom. Det får vara hur vanligt förekommande det vill här, ingen ändrar på min Tor!
Kommentarer
Svar:
Så här i efterhand, när klockan inte är halv sex på morgonen efter en rätt kass natt, så inser jag ju att det kanske varit lite lättare att göra på det viset ja. :)
Ska googla saltlösning - är det något som vi kan blanda själva känns det ju grymt onödigt att köpa. Tack för tipset!
Ida
Svar:
Snor är verkligen ingen hit med de här små. Naglarna lämnar jag till Paul - han behöver ju ansvarsområden han med & att klippa de där yttepyttesmå naglarna är något jag helst slipper.
Åh - jättebra tips! Tor fick sockervatten på sjukhuset när vi låg inne efter andningsuppehållet, men jag hade aldrig tänkt på att vi hade kunnat blanda själv & ge honom. Ska genast ta & googla koncentrationer - tack!
Ida
Svar:
Åh vad skönt att höra att hatet är universiellt - för man känner sig ju SÅ taskig när man håller på med den & han beter sig som om vi håller på att plåga ihjäl honom.
Okey... måste läsa på om salvor & wipes känner jag! Har inte hört något alls om att de skulle vara farliga, men vi har tack & lov dragit ner på smörjandet till minimala nivåer jämfört med hur vi höll på i början. Då var vi så himla rädda för diaper rash att vi kletade på det varje gång... :/ Men water wipes alltså, ska kolla upp!
Ida
Svar:
Vi har en massa frottélappar som jag tänkte mig för kräk, men han är en väldigt okräkig baby så jag kanske ska börja använda dem för det här syftet istället. Tack för tipset!
Ida
Trackback
