Urban Garden Tour...

Gårdagen spenderades i mångt & mycket på vägen - först upp till stugan, sen hem till Pauls föräldrar för en snabbvisit & så hela vägen hem. Vi var borta i 12 timmar totalt, pust på den... Tor var tacksamt nog en liten stjärna större delen av tiden, det var bara hemma hos farföräldrarna som orken tröööt, men det var inget som lite mat inte kunde fixa!
 
Idag har vi varit på trädgårdstur här i Guelph - folk som producerar mycket av sin egen mat öppnade upp sina hem för alla som ville komma & titta. Vilket vi ju så klart ville, vilda hästar hade inte kunnat stoppa mig! Extra roligt eftersom vi fick sällskap av Jess & Lewis. Första trädgården vi åkte till var en DRÖM. Åh vad jag hade velat bo där, så otroligt vackert! Massa roliga saker att spana på - höns & bikupa:
Blåbär som producerade något helt vansinnigt... Vill ha faktorn var hög, saknar att plocka mina egna blåbär så mycket (även om de här inte är skogsblåbär så som jag växt upp med).
Hur mycket olika grönsaker som helst, tomater, gurka, aubergin, squash, kål... Det tog liksom aldrig slut!
Sen satt de på ett utomhusbadkar med tillhörande solvärmd dusch & en bastu, kan hända att det åkte in på önskelistan... Nästa stopp var en hemmapappa som sköter trädgård & höns med sina två små barn (6 & 1):
De hade dessutom flyttat in i sitt hus bara för ett år sen... Jess, Paul & jag bara "Men hur bär du dig åt?!" Svaret blev att äldre syskon är toppen på att underhålla småkottar. Happ, jag får börja tvinga Mammut & Digby att göra sig förtjänta av brödfödan - underhåll Tor eller så blir det åtstramning på torrfodret! Stopp tre - hönshimlen!
Herregud vad jag vill ha höns. Tor vill istället ha en hund, han dog av lycka när han fick se hunden Oscar & skrattade så att hela han dallrade... Nästa minifarm? Sista stoppet för dagen hade "plocka hur mycket hallon du vill" så där blev det inga kort tagna. Stod med armar & ansikte inkördai en buske & låtsades lyssna på husägaren. Gud så gott!
 
Sen var vi helt slutkörda & landade i våra trädgårdsstolar...
Det kan hända att de vuxna i sällskapet dog sötdöden en smula...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0