Vilken pappa!

Jag är fotbollsintresserad på det där sättet att jag vaknar till liv när det är stora mästerskap på gång, men det här med att det spelades U21 EM det missade jag totalt här på min sida av Atlanten. Jag begrep att något var på gång från Aftonbladet & de andra nättidningarn... men kom liksom aldrig mig för att klicka in på någon av sidorna för att läsa vad det egentligen var som pågick där borta i Prag. Tills vi gick & vann alltihop vill säga, då vaknade jag till i min lilla utflyttarbubbla. Lite "Eh, va, vänta... vann vi just EM?" & som kanske sista på bollen av alla blev jag också helt förälskad i vårt U21 lag. Kanske allra mest för Oscar Lewikis skull. Alltså, vilken pappa! Hade jag just gått & vunnit EM i en lagsport hade det låtit så här i mitt 31åriga mammahuvud:
 
Moi - JAAAAAA! WOOOOHOOOO! BUBBELBUBBELBUBBEL!
Paul - Men Ida, Tor fyller ju ett år.
Moi - Äh, han kommer inte att minnas om jag var där eller inte - vi kan fejka ett kort när jag kommer hem från att spruuuuuta champagne över hela Stockholm!
Paul - Men vi har ju bjudit in släkten på fika...
Moi - Köp take out.
 
Jag hade, i ärlighetens namn verkligen känt att det här var en one time thing, tillskillnad mot födelsedagar som ju faktiskt kommer igen år efter år efter år. Dessutom, 1-årskalas... de blir ju lika glada för presentpapperet som för själva presenten. Så ja, jag hade bara "Vänta på mig grabbar!" & hoppat på planet mot partyt. Hatten av alltså för den här unga mannen som inte gör det utan istället sätter familjen först. Snacka om att vara en fantasisk inspirationskälla även utanför planen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0