Mörka vindar...
Idag sa jag något till Paul som jag verkligen inte vill säga, nämligen att jag är glad att vi bor här - Europa skrämmer mig för mycket. Det tar fysiskt emot att säga något sånt. Sverige & kontinenten är ju det jag vuxit upp med. Hemma. Vant. Tryggt. Men något har hänt det senaste åren som gjort att det där sakta bleknat & förvandlats till något som gör mig rädd. Tror att det började med Sverige Demokraternas framgångar & sen tog det lite mer fart i & med Rysslands agerande i Ukraina. Lägg på allt annat - terrorattacker, tältläger, tårgas mot flyktingar, stängda gränser, utanförskap, extremhöger, drunknande småbarn... Det svindlar i huvudet på mig, vart är det Europa jag trodde att jag kände?
& så läser jag nyheterna här i Kanada, där ledarskribender uttrycker sin oro för att vår nya premiärminister visar sin kärlek till sin fru lite för öppet & jag känner bara en närmast skamfylld lättnad över att vi bor i ett land där Ryssland är långt borta, där politiken är rätt utvattnat mittimellan & där folk har tid att bli upprörda över färgen på Starbucks julkopp.
Kommentarer
Postat av: Malin C
Det är så fruktansvärt. Och jag håller med dig. Vi sa igår hur glada vi är att vi inte bor i Stockholm just nu. Minns när bilbomben var där hur jobbigt det var att gå till jobbet, min väg gick vis world trade center och sen Drottninggatan. Fruktansvärt! Nu känner vi oss trygga här ute i "vårt fort".
Det enda positiva i detta är att det samtidigt byggs en stark gemenskap.
Men konsekvenserna i detta och människors inställning till att hjälpa flyktingar kommer ju tyvärr att bli lidande.
Vansinne är vad det är.
Min kusin bor också i Kanada och de känner sig väldigt trygga.
Svar:
Ida
Trackback
