MsBree

Ni som hängt med här ett tag vet att jag ägnat en rätt stor del av min tid de senaste åren åt diverse välgörenhetsprojekt & frivilligorgansiationer. Det finns liksom alltid något nytt att engageras sig i - samla in pengar till cancerforskningen, servera mat åt sjuka barn, skriva en kokbok för SWEAs stipendiefond, få hit en familj från Syrien (vår grupp har i nuläget samlat in mer än 200.000 sek!!!). Efter alla dessa projekt har jag kommit fram till att det ligger lite i det där ordspråket om "otack är världens lön". Har varit med om att ha jobbat järnet för något & så får man ändå höra att man hade kunnat göra något snabbare/mer effektivt... så ofta ofta har tacket för allt detta jobb mest varit att jag gått & lagt mig & känt mig varm i själen för att jag vet att jag gjort något bra. Men inte idag! Idag blev jag nämligen inbjuden till SWEAs VIP-lunch på julmarknaden! Alltså, jag som tillverkat hur många mackor som helst för den där VIP-lunchen genom åren & så helt plötsligt blir jag själv inbjuden! Blev så där glad att jag nästan trillade av soffan när jag läste mailet. Det kan ju kanske ha att göra med att jag tillbringar mina dagar med Tor & att han kanske inte är världsbäst på att tacka för min service, men det kändes så SJUKT bra att liksom få ett kvitto på att jag gjort något bra genom åren, att jag bidragit & är uppskattad. Aldrig har jag varit så taggad på laxmacka innan!