Kakpremiär...
Dagens svettigaste - mitt beslut att ta med kottarna till lekparken & släppa dem lösa. Herregud, hur gööör tvillingmammor?! Jag höll på att springa ihjäl mig i mina försök att hålla Tor & Daisy vid liv. Kombinationen stegar, rutchkanor & två pyttemänniskor utan självbevarelsedrift var kanske inte den bästa. Så tillslut tog jag en unge under var arm & stegade tillbaka till vagnen - allt under högljudda VRÅL. Väl hemma försökte jag muntra upp med att fråga om de ville ha fika, helt utan att komma ihåg att jag bakat under deras tupplur & att det stod ett fat med kakor på köksbordet... Så när den lilla horden barn rusade ut i köket, fick syn på kakorna & Daisy började mässa "Cook, cook!" så gav jag i ärlighetens namn upp...
16 månader & kakpremiär. Var kanske inte exakt så jag hade tänkt mig att saker & ting skulle bli innan jag blev mamma. Men det är bara att erkänna, jag "köper" mig absolut ur jobbiga situationer genom att erbjuda mutor & ge efter för tjat...
För ibland är ett par minuter av salig tystnad så otroligt viktigt. Det är verkligen något jag kan sakna - stunder då allt bara var knäpptyst. Typ i ekan ute på sjön... Något enstaka fågelkvitter, ett plums från en fisk men annars helt tyst. Nu var ju kakätandet ljusår från den graden av tystnad, men för mina trötta mammaöron gav de där små havrepuckarna en stund av alldeles nödvändig återhämtning!
Kommentarer
Trackback
