MsBree

Nu kanske jag jinxar det... men det känns verkligen som om våren äntligen har kommit! Titta bara, tussilago!

Tussilago var förövrigt den första blomma som jag lärde mig det latinska namnet på - Tussilago farfara. Var nog bara ett par år gammal när mamma lärde mig det, för jag minns att jag kunde det när vi bodde i Vilhelmina & vi flyttade därifrån när jag var fem. Tror att det fastnade så stenhårt kanske mest för det där farfarat - för allt som påminde om farfar var bra! Så idag när jag hittade den här lilla tuvan kan det ha sagts TUSSILAGO ungefär 25 gånger för att försöka nöta in det i kottarnas huvud så tidigt som bara möjligt. I övrigt var dagen dock inte den bästa. Tor håller på & tragglar med sina kindtänder & det är varken roligt för honom eller för oss/mig. Just idag kändes det lite som om jag blivit allergisk mot all gråt & gnäll. Det satte sig i huvudet & bara sög ut all energi ur kroppen på mig. Så när Paul avslutade jobbdagen & sen gick ut för att bygga pallkragar kändes det som om jag dog lite över att behöva fortsätta som ensam underhållare av argt litet barn. Just det här med att få saker gjort när man har ett litet barn blir ju lätt en svår balansgång. För även om jag VILL ha de där pallkragarna klara känns det ändå som om jag dragit nitlotten av oss två. Samtidigt så inser jag ju att Paul måste bygga dem om de ska bli färdiga eftersom 1) jag är rädd för cirkelsågen 2) materialet är för tungt för mig att hantera. I vilket fall, Paul kände väl på sig att jag stod på någonslags orkeslöshetens rand, för han kom in & satte på Tor alla utekläder & sen behövde jag bara dra runt med honom i den lilla blåa bilen i en timmer eller så tills byggandet var färdigt.