Depp & snabbfix!
Ni som följt bloggen ett tag vet ju att början på augusti lätt innebär en liten svacka för mig. Tidigare år har det mest varit jobbigt kring den 3e (bröllopsdagen) då det rör om i en massa minnen & jag lätt hamnar i en deppig spiral som det tar ett par dagar att ta mig ur. Fast i år klarade jag mig. Visst, något enstaka minne som gjorde ont poppade upp, men det var inte mer än att jag kunde ventilera det med Paul & sen lägga det bakom mig. Så ett tag där tänkte jag att jag klarat mig undan det årliga deppet. Tills igår... Jag vet inte, det kanske är barnsligt att bli ledsen för att ingen i min familj skickade ett grattis på födelsedagen, men ju längre dagen gick i tystnad desto jobbigare blev det att hålla undan känslorna. Klev upp imorse, fortfarande inget, & jag fick kämpa med att hålla uppe humöret under frukosten. Paul & Tor gick ut i trädgården men jag stannade inne & kände mig i ärlighetens namn bara väldigt liten. Jag har ju en jättefin egen familj, det är inte det, men idag tog allt det där bagaget från tre år tillbaka rätt ont... Så det kan hända att jag stod & grät lite för mig själv där i köket då jag plötsligt hörde ett illtjut från trädgården följt av Paul som älgande mot huset i full fart...
Fina fina små höns - bästa avledande manövern någonsin! För allt det där ledsna fick liksom världens spark i baken ut ur kroppen för att göra plats för dessa två små ägg & ett helt tjog med extas! Så, jag klarade mig inte undan augustideppet men jag är så så lycklig för att det inte varade lika länge som vad det gjort tidigare år.
Kommentarer
Svar:
Tack! Skype imorgon måndag?
Ida
Svar:
Tack! Det känns tack & lov bra igen nu.
Ida
Svar:
Det är ju himla tur att det gör det - så jobbigt när deppet hänger med längre än någon dag! Ett par timmar på fredagen & lördag morgon var mer än nog för mig. Känns så skönt att vara tillbaka till att vara glad & utan en klump i magen.
Ida
Svar:
Okay, FB for the win - så himla bra att vi kan använda det istället!
Ida
Svar:
Neeej vad hemskt - speciellt som du faktiskt träffade dem på dagen! Men skönt i alla fall att du kan skratta åt det nu. Lite som att jag ofta skojretar Paul för att han slog mig i ansiktet när jag var sjuk & låg & sov en julaftonsmorgon (han drömde att han blev attackerad av getingar & vifta i luften i sömnen). Han har fortfarande dåligt samvete för det & jag förstår precis glädjen du beskriver i att påminna om det hela!
& min lilla familj & jag hade en så fin dag ihop. Jag menar, HÖNS, hur kan något inte bli bra när man har höns!
Ida
Trackback