Ballonglycka!
Har kommit fram till att ballonger kan vara det allra bästa Tor vet - lyckan när han får se en ballong bara på håll är skyhög, så när han presenterades med ett helt knippe ballonger på Tytler igår blev han först lite star struck.
Länge, länge, stod han & bara tittade upp på härligheten med glitter i ögonen. Fast då & då spillde lyckan liksom över & han var tvungen att skratt-skrika & sen... Ja sen gick han igång totalt!
Jen kunde liksom inte skicka hem honom helt balonglös, så nu har vi ett litet knippe glädje här hemma. Glädje inte bara för Tor, Mammut är också helt betuttad. De två tillbringade morgonen med att hugga tag i ballongsnörerna & dra knippet mellan vardagsrummet & sovrummet. Enligt Tor skulle ballongerna nämligen vara i vardagsrummet medan Mammut var lika fast övertygad om att de hörde hemma i sovrummet. Fint det där när djuren & barnen kan underhålla varandra så att mamman får lite egentid!
Over sharing...
Det där besöket hos doktorn förresten... När vi väntat klart alla 120 minuter blev vi visade till ett litet undersökningsrum & någon minut senare dök doktorn upp för speed konsultion. Ingen halsodling här inte, utan bara pang på med antibiotikan. Tycker som vanligt att de är hemskt medicinglada här i Kanada... Det räcker med att se lite ledsen ut & så skriver de ut ett gäng recept. I vilket fall. Istället för att stressa vidare tog doktorn ett par minuter åt att nostalgi-titta på Tor som stod på alla fyra & försökte spana ut mellan sina ben. Doktorn:
"Åh... Jag minns när mina var så där små. Nu är alla fyra tonåringar. Det är hemskt. Min äldsta dotter... Hennes betyg har blivit sämre & sämre sista året & nu kom vi på henne med att vara beroende av sin mobiltelefon. På riktigt beroende, uppe varje natt mellan 1 & 5 - sexting. Jag gissar att hon gjorde det för att få uppmärksamhet, för det var ju inte ens så att hon skickade bilderna till sin pojkvän. Vi gav henne mobilförbud i en månad, vet ni vad hon gjorde? Hon ANMÄLDE oss till skolans syo för cell phone abuse, jag menar det är inte ens ett riktigt ord!"
& här tystnade han & tittade ledset på Paul & mig för någon form av feedback. Dessvärre var det här lite för oväntat mycket over sharing, så vår förmåga att småprata simultandog. Inte ens Paul fick ur sig något vettigt & det hör INTE till vanligheterna. Så den stackars doktorn lommade iväg & lämnade oss med insikten om att det banne mig gäller att hålla sig á jour med teknologin eller så kommer Tor att helt sopa mattan med oss om bara några år!
Mitt barn - geniet!
Dagens mindre roliga: de TVÅ timmar vi spenderade med att vänta på att Paul skulle få träffa en läkare för säsongens andra antibiotika-kur. I världens minsta väntrum - som också var ett apotek med tusen små burkar & förpackningar - tillsammans med en hyper 1-åring som ville riva ut allt. Ordet klåfingrig har fått en ny innebörd om vi säger så... Men så kom vi hem & jag kikade ner i brevlådan & där väntade något mycket roligare, Tor har nämligen vunnit sin första teckningstävling!
Här hade ju någon oginn person kunnat börja mumla något om nepotism eftersom: 1) Daisys pappas familj äger Borelais 2) Kristen jobbar som general manager där... Eller så tar vi det för vad det är - nämligen att jag har närt ett konstnärligt geni vid min barm!
Geniet (aka Tor da Vinci Chvostek) blev glad, om än inte förvånad, över sitt fria mål mat...
First aid...
Alltså... De senaste dagarna har ju inte varit något att direkt hänga i julgranen. Bihåleinflammation SUGER. Idag var vi i alla fall tillbaka i någon form av vardag & Daisy kunde titta förbi på eftermiddagen. Småfolket roade sig med att kasta rice crispies på varandra/golvet/katterna. Näringsvärdet må vara obefintligt men underhållingsvärdet är tydligen skyhögt!
Dessutom ligger kvävningsrisken på rice krispies ungefär på så noll som det bara går... Råkade nämligen läsa en hemsk berättelse om en liten 1.5-åring som kvävdes till döds på popcorn & sen dess har den historien snurrat runt i huvudet & gett mig ångest. Så nu har jag äntligen fått ändan ur & anmält mig till en kurs i första hjälpen för barn. Känns lite galet att det tagit så lång tid för mig att få det gjort. Jag menar, 2012 ägnade jag en hel helg till att få ett cert i wilderness first aid så att jag skulle kunna hantera en olycka ute i fält... Men det här känns ju otroligt mycket viktigare - Tor är ju vårt ansvar 24/7 & dessutom det allra värdefullaste som finns i vårt liv. Ett förstahjälpen certifikat känns som en billig investering i fall att vi skulle ha oturen att hamna i en kris-situation.
Sinus infection - check!
Vill bara säga tack för kommentarerna om Tors svenska - jag ska ta mig tid att svara på dem lite senare! I nuläget är jag dock lite för mosig i skallen för att få till vettiga svar. Har nämligen åkt på säsongens första bihåleinflammation. Fy sjutton för eländet, mår så himla dåligt. Kände att något var på G redan igårkväll, så jag åkte hem tidigare från vår craft night & imorse vaknade jag & kände mig typ helt mans-sjuk. För att toppa det hela hann jag bara precis vakna nog mycket för att konstatera att jag mådde skit & sekunden efter satte sig Tor rakt på mitt ansikte & fes. Han tyckte tydligen att detta var toppen, eftersom fisen följdes av ett glatt litet "Haaappy", men jag tyckte väl kanske inte att det var fullt lika festligt... Om vi säger så här, lite mer sympati hade inte skadat!
Rödbetor & nytändning!
Förra året införde vi (läs jag) två vegetariska dagar i veckan & jag kände att jag hade rätt bra flyt på det hela - blev liksom inte stressad av veggodagarna utan kände att matuppslagen kom ungefär lika lätt som de köttbaserade. Fast så blev det ett nytt år & jag vet inte riktigt vad som hände, men så här långt har vi varit USLA på att hålla oss till ens en vegetarisk dag i veckan. Typ så dåliga att det enda vegetariska vi fått till har varit min halva av pizzan de gånger jag inte orkat laga mat... Riktigt dåligt med andra ord. Så igår kände jag att det var dags för en uppryckning, så jag bläddrade runt i mina Allerstidningar som farmor skickat & hittade en riktig höjdare - rödbetslasagne!
Kanske inte världens snabblagaste middag direkt, men väldigt gott!
Sätt ugnen på 225C. Koka 5-6 rödbetor tills de är mjuka, mina var rätt små så det tog cirka 35 minuter. Låt dem svalna, skala & klyfta dem. Skiva två purjolökar (jag tog bara en & det fungerade det med) & stek dem i smör - salta & peppra. Riv 3 dl ost, smält 2 msk smör i en kastrull, rör ner 3 msk vetemjöl, häll på 9 dl mjölk & koka i 5-7 minuter tills såsen tjocknat (viktigt att röra hela tiden så att det inte bränns). Salta, peppra & rör ner osten. Häll lite av såsen i botten på en ugnsfast form (20x30cm), lägg på ett lager lasagneplattor samt ett lager purjolök & rödbetor. Häll på mer sås & varva ett lager till med ingredienser. Toppa med sås & 200g getost. Grädda i 25-30 min.
Jättegott med en sallad till & jag kände att det gav lite av en nytändning till mitt matlagande - så nu ska det bli skärpning här i Casa Chvostek. Inget mer av det här med att falla tillbaka på kött när matlagningsinspirationen tryter!
Lite mer om Tors svenska...
Ni är ju ett par utlandssvenska mammor som läser här... Hur strikta har ni varit med svenskan hemma? Jag försöker verkligen att bara prata svenska med Tor på dagarna - men jag känner att jag tappar det på vissa områden:
1) Om han kommer gåendes med en engelsk bok som rimmar... Då känns det jättekonstigt att översätta till svenska - för så bra på övergången engelska/svenska är jag inte att jag får till rimmen! Förrutom om det är typ en kyckling som säger "peep" & en bil som säger "beep"...
2) När Tor säger "Happy! & skiner som en sol - då fixar jag inte att bara "NEJ TOR, GLAAAD!"
3) Uttryck som Paul & jag använder ofta - kommer ofta på mig själv med att utropa "Good job!"
Sen kan jag bli jätteirriterad på Paul när han är hemma & han sticker in det engelska ordet precis när jag försökt lära Tor ordet på svenska. Säger jag "dörr" tycker jag att det är så onödigt att han ska komma sättandes, svänga dörren fram & tillbaka i ansiktet på Tor & hojta "DOOOOR!" Försöker tänka att det inte spelar så stor roll i långa loppet, han måste ju också få prata med Tor, men kan samtidigt nästan känna det som om han saboterar mitt arbete. Jag drabbas kanske lite av "Mama bear is trying really hard to teach cub a lesson and if you get in the way I will bite your head off" syndromet...
En lång dag...
Idag var första dagen som det inte gick så där jätte smooth att ta hand om både Tor & Daisy. Småttingarna var i osynk hela dagen & vid ett par tillfällen skrek båda så där att det bara skar i huvudet på mig. Så plockar man upp en & så står den andra & bryter ihop på golvet... & så står man där med en i varje arm & bara "Men det är bra för musklerna". Lite är det väl så att det gått så bra hitintills att idag kom lite som en chock... Fick i alla fall till en halvtimme när båda sov samtidigt & det var guld värt. Kan ju inte påstå att batterierna var laddade till max lagom tills dess att Daisy satte igång igen, men jag kände mig i alla fall inte längre som om jag stod på randen till psykbryt. Jaja... söta är de i alla fall, feedern and eatern.
& så kom Paul hem efter en dag med pendlingshelvet (snöstorm) & vi var rörande överns om att det här var en sån där dag som bara kräver takeout & vin. Så nu, efter lamm souvlaki & lite cabernet sauvignon känner vi oss båda lite mer människa!
Jul igen!
Dagen började både jättedåligt & jättebra. Jättedåligt för att Tor övade på sitt runtstapplande & trillade på ansiktet. Jättefläskläpp, blod & massa stora tårar. Inte roligt för någon. Jättebra för att min telefon plingade till & jag fick FÖRLOVNINGSBILDER från Kristen. Åh vad jag är en förlovnings-junkie, går igång på alla cylindrar! Nu får vi fira på onsdag då vi träffas för årets första pysselkväll! Efter att Tor & jag skrikit klart, Tor över läppen & jag över ringbilderna, knölade vi in oss i bilen & åkte iväg på roadtrip. Varje år säljer nämligen en barnklädesaffär i Cambridge ut i princip hela affären för 90%, så det är liksom värt att åka den halvtimmen & bunkra upp. Jag var den som stod för urvalet medan Tor & Paul roade sig med inventarierna...
Väl hemma blev det nanaimobak & sen sladdade vi iväg med barnvagnen i nysnön för ukrainsk jul hemma hos våra vänner Paul & Amie. Rostbiff, piroger & rödvin - blir inte så mycket bättre! Hade gärna rundat av julfirandet på året så här, men tanken är att vi ska fira jul igen imorgon... Fast med Pauls familj i Toronto. Känner välfördetlikamycketsomenrotfyllning - men tjo för mer vin!
Handlyx!
Väntar spänt på uppdatering från min vän om förlovningen... Men tills dess, handlyx! Lyckades ju lura med henne på manikyr igår & jäklar i min lilla låda vad jag älskar att få naglarna ompysslade. Det är sån lyx att få sitta & prata med någon som man tycker om samtidigt som någon annan fixar till händerna så att man nästan helt lyckas glömma bort att vardagen ägnas åt sjukt många blöjbyten! Paul lyckades dessutom toppa lyxkänslan med en liten present - världens bästa handcreme!
Här i Kanada värms nämligen många hus, däribland vårt med varmluft som blåser runt i huset. Så istället för element har vi massa såna där vita "air vents" som ni ser under min hand. Det enda de gör hela vintern är att blåsa ut varm, TORR, luft & min kropp hatar det, mest av allt händerna. De blir så torra att knogarna spricker & blöder... & av alla krämer jag provat hitintills är den här gamla tax-free klassikern det enda som riktigt hjälper. Så för en liten stund njuter jag helt kopiöst över att ha händer som är både mjuka & fixade - typ allra bästa vardagslyxen jag vet!
Tor & svenskan...
Daisy har börjat hänga med Tor & mig på dagarna sedan Kristen började jobba igen. Inte för att jag alltid drömt om att ha ett miniatyrdagis här hemma (alltså, två 1-åringar är ju lite craaazy) utan för att jag hoppas att det kommer att hjälpa Tors svenska. Alla Sweor jag pratat med när det kommer till tvåspråkighet säger nämligen samma sak - skaffa barn tätt eller så kommer ungarna inte att prata ett enda jotta svenska. ÅNGEST... För jag vet inte om jag någonsin kommer att vilja ha ett till barn, & absolut inte nu, men tanken på att Tor inte ska kunna svenska känns samtidigt jättejobbig. Lärde mig själv aldrig finska från min mamma & som vuxen är det faktiskt en lite sorg - så jag vill verkligen försöka föra svenskan vidare till Tor. Så det var bara att sätta sig ner & försöka komma på en reservplan & tada - DAISY!
Tätare än så här går det ju knappt att få till - en vecka mellan, en gata bort! Perfekt! Speciellt som det är apsvårt & svindyrt (typ 450 kr per dag) att få barnomsorg här. Så jag "struck a deal" med Kristen. Daisy hänger här med oss på dagarna & jag pratar bara svenska med småkottarna. Än så länge pratar de ju inte så där värst mycket över huvud taget (& Tors favoritord är utan tvekan "happy") men i framtiden hoppas jag att svenskan ska bli deras hemliga, coola, språk. Det är kanske inte en vattentät plan, men jag känner att jag i alla fall bättrat på oddsen avsevärt!
Tips mottages...
Nu på fredag kommer en av mina bästa vänner här i Guelph (vågar inte skriva ut hennes namn bara utifall att) att förlova sig & jag är så himla glad för hennes skull. Har vetat det i cirka en vecka nu & håller lite smått på att explodera - förlovningar är ju bara så otroligt härliga! En liten del av mig önskar dock att hennes kille inte berättat det för mig, för herreguuud så nervös jag är för att jag ska råka försäga mig! I vilket fall, funderade tillbaka på när Paul friade till mig & kom ihåg hur mycket jag önskade att jag hade haft fina naglar när alla ville titta på min ring. Så nu har jag sceamat lite & lyckats få med mig henne på manikyr på torsdag.
Sen hoppas jag att vi kan fira henne när vi träffas för vår craft group nästa vecka. Vet inte exakt vad vi ska hitta på, men bubbel känns som ett måste. Vad hade ni gjort som överraskning i fall att någon av era vänner förlovat sig? Behöver tips!
Vi har en liten ost-tjuv i huset!
Lärde mig något nytt idag, Tor når numera upp till köksbordet så pass bra att han kan sno saker. Idag blev det en bit whiskey cheddar...
& jag bara "Men Bobo, inte stjäla ost! Här, ge till mamma så får du ett smörgåsrån istället!". Det bytet föll så platt. Tor stenvägrade & nöp åt om osten så att knogarna vitnade. Kände att det inte var en fajt jag ville ta, så där kvart i sju på kvällen, så han fick sitta där & knapra. Så kär var osten att han la den i sin lilla IKEA-vagn när han var klar. Försökte nappa åt mig den från vagnen, men då blev liten GAAALEN - osten skulle ju ut på tur. Först en 7-8 varv runt huset senare lyckades jag smuggla ut den... Happ, så nu blir det till att flytta upp allt i huset ytterligare en nivå!
Problemkatten Mammut...
Jag skrev för något inlägg sen att Mammut har varit något av en röv på sista tiden... Känner att jag behöver utveckla det lite eftersom jag vet att det är andra kattägare här inne - så kanske att någon sitter på något bra tips.
Så här... Mammut har alltid varit rätt krävande - han behöver helt enkelt mycket uppmärksamhet för att fungera optimalt. Får han det inte blir han snabbt en liten problemkatt. Det kan uttrycka sig på olika sätt: sluta tvätta sig, inte äta ordentligt, bli en pest så fort någon försöker sova (krafsa på väggarna, jama & allmänt "nu har jag lust att strypa dig beteende")... Det senaste året har vi ju inte haft så där jättemycket tid över för något annat än Tor, så katterna har definitivt hamnat lite på undantag. Jag känner att det sakta börjar bli bättre, men vi är långt ifrån var vi var innan Tor kom & Mammuts problem-beteenden kom som ett brev på posten. Tack & lov har han inte tagit ut något av detta på Tor. Tvärtom verkar han väldigt förtjust i honom & är jättetålmodig när Tor vill klappa & gosa.
Så det är vi naturligtvis jättetacksamma för - det hade ju lätt kunnat bli otroligt jobbigt annars.
Däremot har Digby råkat illa ut ett par gånger. Mammut har alltid varit den dominanta katten i vårt hem, men nu sätter han Digby på plats alldeles för hårt. Så pass att han vid jul bet stackars Digby i nacken så pass att det blev ett ordentligt blödande sår. Nu passar vi på de två jättenoga & särar på dem vid minsta lilla antydan till bråk, men jag oroar mig naturligtvis i alla fall. Så i fall att någon som läser har ett bra tips på vad vi kan göra så hade jag blivit väldigt tacksam!
Friends...
Idag vinkade vi hejdå till mamma på Pearson. Jag som alltid varit väldigt dålig på att komma ihåg att ta kort hann knappt ens ut från avresehallen innan jag fick en liten panikattack - vi hade ju inte något kort på mamma & Tor ihop! Så vi sprang tillbaka & lyckades haffa mamma innan hon hunnit slukas av systemet. Nu sket sig bilderna på bara dem två ihop, det var alltid någon som rörde på huvudet lite för mycket, men vi fick till en OK bild på Tor, mamma & mig.
SÅ himla glad för att Tor & mamma blev kompisar! Det har nämligen inte gått speciellt bra med Pauls föräldrar på sista tiden, men mamma gick hem. Jag tänker att Tor helt enkelt har bra smak, svenskar/finländare är liiite coolare än kanuckerna & dessutom spelar vi bättre hockey!
13 månader!
Idag fyller den här lilla filuren 13 månader - helt otroligt vad snabbt tiden går!
& på tal om går - det gör Tor också. Från de första stapplande stegen på juldagen till att kunna gå tvärs över ett rum & sen vända. Så himla sött att se, han blir nämligen så vansinnigt glad & stolt! Oh, & ett annat "på tal" - GLAD. Alltså, Daisy hängde med oss hela dagen (mer om det senare) igår & Tor & hon hade bara så sjukt roligt ihop. De ägnade bland annat en stor del av dagen åt att jaga varandra, först sprang Tor med sin gåvagn & så kröp Daisy efter - båda gapskrattandes. Efter ett litet tag joinade Mammut & så sprang de runt som en liten galen, uppspelt, hög. Mamma & jag skrattade så att vi grät.
De gjorde med andra ord av med en massa energi, så på kvällen slocknade Tor så totalt att Paul & jag vågade oss ut på bio. Första gången sedan december 2014! Vi hade dessutom laddat upp med att se de gamla Star Wars filmerna - så när jag väl höll min episod VII biljett i handen så var jag så övertaggat att det var helt galet. Men övertaggad på ett bra sätt ! De hade nämligen kunnat köra reklam i 2 timmar & jag hade ändå tyckt att det var FANTASTISKT! Star Wars får alltså 10 o-objektiva stormtroopers av 10 möjliga. Hade det inte varit för att jag gärna velat få till lite fler utekvällar under 2016 än 2015 (redan nu ligger vi ju på 1-0, så det ser bra ut!) så hade det här ju varit ett hemskt bra recept på att aldrig mer bli bio-besviken. Vänta bara ett år eller två & allt får högsta betyg!
Det argaste barnet i nordamerika...
Det har ju varit en jättemild vinter så här långt men idag smällde det till & blev tvärkallt, -16C. Fast det var så himla fint & soligt så vi bestämde oss för att det säkert inte var sååå farligt ute. Sagt & gjort, vi drog på Tor overall, mössa, vantar & tjocka sockor & packade ner honom i pulkan. Alltså... missnöjet som sen infann sig. Barnet skrek så att rutorna skallrade. Det kan ha varit det argaste jag någonsin sett Tor. Stressade som tusan kånkade vi ut pulkan, bara för att inse att de saltat både vägar & trottoar så till den grad att det inte fanns minsta lilla snögnutta kvar att dra eländet på. Så in med baby & pulka, ut med slingrande unge ur pulka, ut med vagnen & ner med slingerbulten i den. SVETTEN. Nu känner jag bara att det inte får fortsätta så här, jag vet att det här med global uppvärmning är dåligt - men det får gärna tuffa på med varma vintrar i alla fall något år framöver så att Tor kommer över den här overallhatarfasen åtminstone hjälpligt!
Årsredovisning 2015...
Tidigare år har jag lagt ner rätt mycket tid på att sätta ihop års-sammanfattningar... Men alltså i år, orkar inte! Allt är lite av en gröt, så att försöka vaska fram något för varje månad under 2015 känns omöjligt. Lånar istället Linneas lista & så hoppas jag på ett 2016 som är lite mer detaljerat!
Hände något/gjorde du något i år som aldrig hänt förut?
Jag har haft ett helt år på mig att vara MAMMA. Väldigt märkligt & mäktigt!
Höll du dina nyårslöften?
Jag skulle börja göra en massa saker - börja klättra igen, virka mer, laga ny & rolig mat... Det blev typ fiskpinnar till middag varje tisdag, men virkningen gick i alla fall på högvarv.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej inte i år, 2014 var THE YEAR OF THE BABIES.
Dog någon som stod dig nära?
Mina föräldrars katt Wilma somnade in, men tack & lov ingen människa.
Vilka länder besökte du?
Hahahahaaa! Kanadas immigration ni vet, sitter fortsatt i karantän på obestämd tid...
Är det något du saknar år 2015 som du vill ha år 2016?
Mer Ida-tid. Har min craft night, men hade velat komma igång med kanske yoga eller något annat som involverar MIG & ingen som klänger på mig/jamar efter mat/vill kramas.
Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?
Oj... Kanske den 31 december då, eftersom det var dagen då vi fick välkomna vår Syriska familj till ett liv i säkerhet. Det var stort & känslosamt!
Vad var din största framgång 2015?
Att jag inte bröt ihop i tråkdöden. Var så himla rädd att jag skulle tycka att det var skit trist att vara hemma med ett litet barn, men det har istället varit oväntat roligt att få vara tillsammans med Tor varje dag (ja... nästan alla dagar, skrikdagar då inget passar låtsas vi som om de aldrig hänt).
Största misstaget?
Hm, så här i efterhand kan jag ångra att vi började panikrenovera övervåningen på huset på en gång. Alla ofärdiga projekt där uppe har stressat mig onödigt mycket (läs JÄTTEMYCKET). Hade varit bättre om vi rustat upp det lite hjälpligt & sen hyrt ut det på ett år. Men, men, det är lätt att vara efterklok!
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Blä, magsjukan vi drabbades av i december var INTE ROLIG. Nu har jag magsjukeskräck... som alla andra föräldrar gissar jag.
Bästa köpen?
Bästa köpet var en liten trädgårdsbänk, för det gjorde att vi började prata med tanten som sålde den & vipps lustigt hade hon gett oss en massa antika möbler bara för att hon tyckte om oss!
Vad spenderade du mest pengar på?
Huset. Åh så många vuxna inköp vi gjort! Gipsväggar, målarfärg, isolering, frysboxar & plank till staket bara för att nämna några av de saker som vi hämtat hem från vårt andra hem, aka Home Depot.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Tor, Paul & Digby. Hade velat säga Mammut också men han har dessvärre varit något av en röv på sista tiden. Annars har mina nya mammavänner här i Guelph också varit himla bra på att få mig att skratta!
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2015?
Nej men hjälp vilken jobbig fråga. Vi har mest sjungit julsånger non-stop eftersom det är de enda låtar både Paul & jag kan hela texten till & när jag säger julsånger så menar jag Rudolph & Jingle Bells... DÅLIGT.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
MYCKET GLADARE. Älskar allt med Guelph, vårt hus, våra nya vänner & så gladskiten TOR. Dessutom så har jag ju inte oket UofT att släpa runt längre, så all den där jobbrelaterade ångesten som var min ständiga följeslagare under så många år är borta. Helt fantastiskt att inte längre känna den pressen!
Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat - känner mig så svag i kroppen. Varit bättre på att avsluta projekt istället för att göra saker halvklart & sen starta på något nytt (det här gäller huset). Ägnat mer tid åt katterna så att de inte känt sig på undantag så mycket som jag uppfattat att de gjort.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Lagt ner tid på att må dåligt över relationer som inte ger mig något positivt.
Hur tillbringade du julen 2015?
I vårt hus - hade dessutom varit så himla duktig & lagat mat & fryst ner så jag hade ett helt svenskt smörgåsbord att njuta av (hände ju inte det här året - tack & lov för vänner som fixade det istället!). Minns att allt var varmt, mysigt & ombonat - eftersom vi typ bodde under en filt i soffan.
Blev du kär i år?
I min familj & ännu mer i Guelph som stad - känns (helt nördigt) som om vi har hittat hem.
Favoritprogram på TV?
Vi har tittat mycket på Marvel serier, så kanske Agent Carter. Hade velat säga Game of Thrones, men det blev så blodigt & jobbigt att jag inte orkade titta klart säsong fyra. Oh, & Dancing with the Stars - älskart!
Bästa boken du läst i år?
Det har varit dåligt på den här fronten, kan inte riktigt komma ihåg om jag läste något i början på året men för ett tag sen läste jag "The Host" - så den får väl kvala in på den här punkten i brist på annat.
Största musikaliska upptäckten?
Att Tor gillar Sound of Music, han blir så glad att armar & ben spritter. Värmer i hjärtat!
Något du önskade dig och fick?
Sverigebesök!
Något du önskade dig men inte fick?
Ett litet deltidsjobb som är ROLIGT!
Vad gjorde du på din födelsedag 2015?
Drack cider & målade medan Paul tog hand om Tor - så himla hääärligt!
Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre?
Lite mer sömn hade ju inte skadat... & lite mer pengar - husrenovering kostar & vårt badrum på övervåningen är så FULT att jag dör en smula. Men de pengarna finns inte så jag får använda badrummet på första våningen istället!
Vad fick dig att må bra?
Familjemys i sängen med galen baby som skrikskrattar "happy", att prata på Skype med vänner, få dricka lite vin i min egen trädgård.
Vad minns du tydligast ur nyhetsflödet det här året?
Flyktingarna samt att alla oroligheter i Europa som ger mig ont i magen & att Sveriges politiker inte verkade ha någon koll alls på hur något ska lösas.
De bästa nya människorna du träffade?
Mina mammavänner här i Guelph - är så lycklig för dem!
Vad har du för nyårslöften inför 2016:
Att vi SKA skaffa höns
Att vi ska anlägga en större trädgård
Att vi ska hålla vår budget
Mer tid för katterna
& mer tid för mig - helst någon form av träning
Fish bonanza!
Efter att vi välkomnat vår familj ägnade vi en stor del av dagen åt FISK. Först i lunchform på vårt favorit sushi-ställe i Toronto. Vi har inte hittat ett bra sushiställe här i Guelph, så det här var faktiskt första gången som Tor introducerades till sushi. Han var o-imponerad.
Lekte lite med pinnarna, åt någon liten smula ål men ägnade sig sedan mest åt att kasta ner ris i mina skor & spotta ut avokado. Hade ju hoppats att den där avokado-avsmaken skulle gå över någon gång, men än så länge sitter den i som berget! Däremot var nästa fiskiga anhalt en hitt. Har velat gå till Ripleys Aquarium i ett par år & nu blev det äntligen av. Jättehäftigt ställe även för oss vuxna & Tor var lätt trollbunden av alla färger!
Fanns så mycket att titta på att det var svårt att välja ut bara en favorit, men själv var jag väldigt nöjd över att jag fick klappa en levande hästskokrabba & så var undervattenstunnlarna verkligen superhäftiga!
Hajar, rockor, bläckfiskar, maneter, sågfiskar (!)... Det kändes som om de hade allt i marin väg förrutom delfiner & valar - vilket jag var glad för, får ont i magen av delfiner i fångenskap & försöker i regel undvika den typen av ställen. Men maneter i fångenskap har jag inga skruppler över, så det var bara rakt igenom magiskt att få se dem!
Var där i mer än två timmar, så helt plötsligt var klockan 6 på kvällen & vi insåg att det skulle bli hemskt sen middag om vi skulle hålla oss till vår ursprungliga nyårsplan. Så vi skrotade den & körde hämtpizza & bubbel istället. Inte ALLS vad jag hade tänkt mig eller känt mig bekväm med för bara något år sen, men sen vi fick Tor så har jag blivit lite snällare mot mig själv när det kommer till sånt här. Mycket bättre att improvisera lite & tänka utanför ramarna än att arbeta ihjäl sig samtidigt som Tor skriker sig blå för att han vill bli buren/sova/ha mat nu!
And they are here!
Vilken dag - så full av känslor, intryck & hopp!
Det började tidigt imorse med att vi alla packade in oss i bilen & åkte ut mot Toronto. För en gångs skull hade vi gott om tid på oss, så vi valde små fina sidovägar & kom ändå fram till flygplatshotellet innan utsatt tid. Kom in i lobbyn & där var det alldeles fullt av Syriska familjer som väntade på sina sponsorer. Mammor, pappor & små glada barn som sprang runt & lekte. Fick på direkten världens klump i magen när jag såg alla småttingar. Jag har ju själv startat ett nytt liv på en ny kontinent så jag vet hur stor omställningen kan vara - men jag gjorde det för att jag valde det & jag kan alltid återvända. Kan inte ens föreställa mig hur det måste vara att gå igenom en så omvälvande flytt när allt man känt sen innan är borta! I vilket fall... Vi väntade & väntade & väntade & tillslut var allt pappersarbete klart & vi samt en del andra i vår sponsorgrupp som också var där fick äntligen träffa vår familj!
Massa känslor på en & samma gång! För även fast man kände en sån LYCKA så var det ändå jobbigt, en familj är ju så otroligt lite i sammanhanget. & så skulle vi precis gå & mitt när vi stod där & skulle säga hejdå kom det fram en liten pojke (kanske 4 år gammal) som inte var del av vår familj & ställde sig nära nära mig. Han tittade upp på mig med jättestora ögon & stäckte sedan ut sin lilla hand. Satte mig ner på huk & tog hans hand & hans lilla ansikte lyste upp. Sen ville han hålla min andra hand också, så då gjorde vi det ett tag också. Hans pappa kom fram & sa något till mig på arabiska & vår tolk som råkade stå nära översatte till mig. Den lilla pojken ville hålla min hand för att han tyckte jag "looked so pretty and kind" & så var han så lycklig över att få vara här i Kanada. Höll ihop det på något sätt & bad tolken att säga att han var en hemskt söt liten pojke & att vi i Kanada är så glada över att få så fina nya medborgare som honom. Sen vinkade vi hejdå & jag gick ut & grät i bilen. Grät för att jag inte vet vad som kommer att hända med den här lilla pojken & för alla andra små där ute som fortfarande behöver ett nytt tryggt hem... Men också lite för att det trots allt finns hopp i & med alla goda människor som arbetar för att göra världen lite bättre!
