Challenging...

Det här med att ha en två-åring... ibland blir man ju vansinnig. Vid tre-tiden idag gick Tor & jag ut på en promenad. Vi tittade på kanadagäss, sprang längs med små stigar i skogen, kastade pinnar i ån, lekte på lekplatsen, klämde ihop oss på en liten plasma car & åkte ned för en liten backe typ 10 gånger... Väldigt idylliskt alltihop! Det var så där att jag bara "Men åh vilken rolig mamma jag känner mig som just nu!" I 2.5h höll vi på & sen kände jag att det var dags att gå hem. Ni vet, inte så kul att hänga utomhus i november efter att solen gått ner. Tor höll dock inte med. Slutade med totalt psykbryt hela vägen hem. Allt var fel - jag, mössan, gummistövlarna... Det skreks, det gräts, det slogs... Vid ett tillfälle gav jag upp & barnet fick ligga & vråla, barfota, på trottoaren i fem minuter. Satt bredvid & försökte tänka zen-tankar, men seriöst - när de håller på så där önskar man ju lite att man bara hade kunnat få kasta in dem i huset & dra. Det är inte ofta det händer, men idag var en sån där dag då jag blev så TRÖTT att jag tagit en liten minipaus från familjen. Har stängt in mig i gästrummet & så får Paul & Tor göra bäst fan vad de vill på nedervåningen.

Kommentarer
Postat av: Jo

Bra att ni hade lite kul ändå, innan psykbrytet =)

Svar: Vi hade jättekul, kanske därför det blev ett så episkt sammanbrott - han ville verkligen inte att det skulle ta slut.
Ida

2016-11-16 @ 16:32:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0